Smittsamt bra drama

Steven Soderberghs stjärnspäckade dramathriller Contagion är ruggigt skrämmande.
När jag går ut från biografen har jag bestämt mig för att ta i så få saker och människor som möjligt. Och att under resten av livet tvätta händerna konstant. För man vet ju aldrig vad som kan hända…
Contagion betyder smitta eller smittspridning. Och nog borde distributören ha översatt titeln, så att den hade blivit mer begriplig för en större publik.
Den täta dramatiken är det dock inga problem att förstå, hänga med i eller vilja se mycket mer av.
Historien börjar dag två. Med några få hostningar. Den sjuka är Beth (Gwyneth Paltrow) som är på väg hem till sin man (Matt Damon) och son i Kalifornien, efter en affärsresa i Hongkong och en dejt med en före detta pojkvän i Chicago.
Ovanstående är några av platserna där den förödande pandemin bryter ut. Beth är bara ett av de oräkneliga offer som den kommer att skörda. Extra förvånande blir det förstås att det ena välkända ansiktet efter det andra osentimentalt försvinner ur handlingen.
I första hand får vi följa vetenskapsmännen och -kvinnorna som söker virusets källa, försöker förhindra vidare spridning och ta fram ett vaccin. Men också en aggressiv bloggare (Jude Law) full av konspirationsteorier som orsakar masshysteri. Och några gripande familjeöden.
Den omskakande historien har ingen hjälte, utan är en allvarlig, lärorik och smart berättad ensemblefilm. I gröntonade ”dokumentära” bilder som stilmässigt påminner om Soderberghs Traffic (2000). Contagion är definitivt en av de bästa filmerna som visas på bio just nu.
Mari Edman