Snabba klipp men torftigt manus
Fast Tony Scott (Top Gun, True Romance) är knappast killen som är intresserad av att diskutera moral eller fördjupa någon debatt. Han är regissören som vet hur man trots ett torftigt manus får fart på en filmberättelse med hjälp av filtrerade reklambilder, klipp och pulserande musik.
Vad gäller Spy Game är dock handlingen onödigt omständligt berättad. Nutid är 1991. En amerikansk spion, Tom Bishop (Brad Pitt) försöker frita en kvinna (Catherine McCormack) ur ett kinesiskt fängelse. Han misslyckas, torteras och hotas av avrättning.
Men för en gång skull riskerar han inte sitt liv för sitt land, utan för sin kärleks skull.
I Washington blir Bishops mentor, den pensionsfärdige CIA-agenten Nathan Muir (Robert Redford), informerad om händelsen. Han förstår genast att det kommer att bli trubbel.
Inte bara med de kinesiska myndigheterna, utan framför allt med hans chefer. De tänker nämligen inte riskera att någon, allra minst en spion som agerar på egen hand, riskerar förhandlingarna med USAs blivande handelspartner Kina.
Att offra en individ för nationens väl är vardagsmat för cheferna. Även för Muir. Det är också vad han har lärt sin adept att göra.
Men så här på sin sista arbetsdag har tydligen Muir tänkt om. Under de kommande 24 timmarna bluffar, fintar och blånekar han inför sina chefer på CIAs högkvarter.
Och det är det som ger handlingen nerv. Inte de fyra långa tillbakablickarna på Bishops och Muirs relation som börjar under Vietnamkrigets sista dagar. Dessa scener är ytliga och schematiska. De ger en bild av vad som har hänt, men fördjupar eller förklarar inga relationer. Så istället för att öka vårt engagemang i rollfigurerna och handlingen får de motsatt effekt.
Filmens kallhamrade hjälte, Muir, är knappast en sympatisk person. Men det är knappt att det märks. För Tony Scott är skicklig på att utnyttja Robert Redfords image. Även om stjärnan är träig finns det något glamoröst och förtroendeingivande i hans utstrålning, som får oss att glömma att vi inte får veta ett smack mer om honom än det vi ser hans rollfigur göra.
Så jobbar vi med nyheter