Snart går han

Statsminister Göran Persson säger att han funderar på att avgå. Mer behöver han inte säga. Det är tillräckligt för att sökandet efter en efterträdare ska ta fart på allvar och riskera att göra en tvehågsen statsminister till en lame duck. Göran Persson har visserligen grötmyndigt förklarat att han tänker leda socialdemokraterna även i den kommande valrörelsen. Men statsministern är i första hand en maktspelare. Det är ingen tillfällighet att han börjar tala om sin avgång dagen efter det att Margot Wallström klart och tydligt deklarerat att hon inte står till förfogande som partiledarkandidat.
Göran Persson har inte sett glad ut på länge. Med dalande opinionssiffror i ryggen verkar han tycka att allt är gnälligt och gnetigt. Sitter han inte i konstitutionsutskottet och försvarar sig i riksdagen så blir han pumpad om arbetarrörelsens fiffel och båg av frågvisa journalister. Och snart sätter rättegångarna om mutskandalerna i Systembolaget i gång. Man förstår om det känns tungt för paret Göran Persson och Anitra Steen. Ingen betvivlar att statsministern har förmågan men få tror att han har viljan och orken att genomföra en valrörelse till. Gårdagens besked från Wallström gav honom ett gyllene tillfälle att stiga av.

Persson och Wallström har en öppen konflikt och statsministern vill för död och pina inte se Wallström som sin efterträdare. Han har andra planer och ska han kunna påverka valet av sin efterträdare är han tvungen att deklarera sin avgång nu, så länge som Wallström har satt sig själv i karantän. Övertalningsförsöken kommer att sätta fart igen, men Wallström kan knappast komma tillbaka redan i morgon med ett nytt besked med trovärdigheten i behåll.

Problemet är att det inte finns någon självklar kandidat till partiledarposten. När alla färgstarka kandidater är borta återstår en handfull personer. Dessa är lika dynamiska som bubblan i ett vattenpass allt medan olika krafter i partiet drar och sliter i dem.