Snurr på vindarna

!Vindkraften börjar ta fart, vilket gläder näringsminister Maud Olofsson (c), som talade sig varm om dess förtjänster i P1 häromdagen. Lyssnar man på näringsministern är en vindkraftsandel jämförbar med Danmarks, alltså 15-20 procent av produktionen, en framtida möjlighet. Helst med en mångfald av producenter för att säkerställa konkurrensen. Etableringsbesluten ska bli lättare att hantera och ska kunna tas lokalt. Allt är i sig positiva signaler för omställningen till en mer hållbar men samtidigt omfattande svensk energiproduktion. Plus att det finns intressanta exportmöjligheter i teknikutvecklingen.
Men all denna entusiasm och investeringsiver löser inte problematiken med att de som ska i bo i närheten ofta är emot en etablering av vindkraftverk. Grannar är oroliga för husvärdet och för oljud. Kommuner är skeptiska av rädsla för att det skulle kunna minska turist-, natur- och husvärden. Dagens vindkraftverk är något helt annat än de som gett upphov till den negativa ryktesspridningen. Moderna vindkraftverk är hyfsat tysta och effektiva. Oron är alltså sällan befogad, men den måste respekteras.

Därför är Maud Olofsson inne på ett spännande spår, som med framgång används i Norge, nämligen att en del av vinsterna/intäkterna från energiproduktionen ska gå direkt tillbaka till produktionsområdena. Det är ett välkänt centerkrav. Visserligen riskerar detta att starta en debatt om hur andra intäkter kopplade till naturtillgångar ska fördelas i landet, men det får inte hindra att man försöker se möjligheterna. Undantag som ger eftersträvansvärda miljö- och tillväxteffekter är aldrig fel. Kanske skulle suget efter extra intäkter kunna svänga även de svårflirtade kustkommunerna här i östra Sörmland?