S.n.u.s. kopplar greppet om Oscar Nielsen
Inne i brottarlokalen är det mörkt. Med ett knapptryck lyses hela salen upp i ett bländande sken. Det ligger två stora brottarmattor på golvet och på väggarna hänger det bilder på brottare som liknar hockeyspelare från forntiden.
Oscar Nielsen är en av Sveriges bästa brottare i sin viktklass. Han har brottats sedan han var fyra år. Jag, Ludvig Moore, har aldrig brottats mer än mot tjejer på gymnastiken.
När vi ställer upp oss mot varandra ser man dessutom att den ena har lagt ner lite mer av sin fritid på styrketräning än den andra och fotografen, David, skrattar hejdlöst när han ser min bleka kropp bredvid Oscars gyllenbruna. Jag småler lite ansträngt. . .
Men leendet varar inte länge, för direkt efter handskakningen slår Oscar ett kryss, det vill säga: Oscar tar tag runt midjan och slänger mig över sin egen axel. Jag faller med nacken mot den stenhårda mattan och vrider mig i smärtor. Snabbt därefter slår han till igen och lyfter mig upp och ner. Ansiktet mot Oscars skrev och känslan av obehag som jag redan hade blir bara värre.
Fem minuter och förmodligen 20 nya kast senare ger jag upp en aning mörbultad, jag lovar.
mer om...
Oscar Nielsen, Atlas brottarklubb
Så började det:
Det började med att min pappa ville att jag skulle brottas. Men nu är det 100 procent som gäller. Jag kör 610 pass i veckan, och det slutgiltiga målet är naturligtvis att bli världsmästare, berättar Oscar.
Delmål:
Först vill Oscar nå U-landslaget och vinna SM för ungdomar. Och med hjälp av den mycket erfarne tränaren Jawad Gholampor tror han att drömmen kan bli verklig.
Jawad även tagit fram Anton Lundström och Daniella Näslund. Det är tack vare honom som jag är här i dag.
Om att både elitsatsa och plugga:
Jag går en jättebra linje som gör att det kan kombineras. Dessutom spelar jag fotboll i IK Tuns A-lag när jag hinner.
Så jobbar vi med nyheter