Problemet är samtidigt betydligt större än Håkan Juholt. Det är bara tio månader sedan de Socialdemokratiska kongressombuden stod på rad och högljutt applåderade sin nya ledare: Nystarten med Traditionalisten som skulle ta tillbaka Makten. Alla log. Håkan Juholt var den som kastat Mona Sahlins förnyelseprogram överbord och nu pekade ut vägen mot "social demokrati". Hans vägval och framträdande välsignades av såväl en maktpragmatiker som Göran Persson och en vänsternostalgiker som Göran Greider. Det gick som det gick.
Allt som skulle bli som förr blev bara ett virrvarr av skiftande åsikter och ett hopkok av illa genomtänkta utspel. Håkan Juholts personliga svagheter förvärrade krisen, impulsiv och instabil i förhållande till fakta och gårdagens åsikt. Runt honom slogs alla med alla, om småsmulor av makt.
På två år har Socialdemokraterna vinkat adjö till två partiledare. Vid båda tillfällena verkade partifolket unisont konstatera att motgångarna berodde på dåligt ledarskap. Detta är självbedrägeri. Varken Mona Sahlin eller Håkan Juholt var inblandade i allt partiet gjorde. Många vägval var en produkt av ett antal profilerade partiföreträdares insatser. Flertalet av dessa sitter kvar i toppen. Vad är det som säger att de tänker rätt nästa gång?
Striden om Håkan Juholts avgång blottar ett parti som inte vet vart det ska ta vägen. Alliansen har positionerat sig på en politisk yta - arbete, ordning, ansvar - där de inte så socialistiska krafterna inom Socialdemokraterna gärna hade velat vara. Från vänster försöker en ny Vänsterpartiledare dra sina marxister mot en lite grönare, mindre dogmatisk socialism. Socialdemokraterna drömmer omväxlande om en ny Jonas Sjöstedt (V) och en ny Anders Borg (M). Håkan Juholt ledarskap var traditionalistiskt men riktningslöst. De interna bråddjup som kommit i dagen lär inte kunna överbryggas på mycket länge.
I sitt avgångsmeddelande underströk Håkan Juholt något som det finns skäl att läsa noga. Han sade sig ha ett brett stöd inom partiet och egentligen kunde sitta kvar, men att detta stöd inte alls finns hos allmänheten. Så är det nog.
Socialdemokraterna har förlorat folket. Detta är den historiska lärdomen av tio månader med Håkan Juholt. Det som anades under Mona Sahlin, bekräftades med Håkan Juholt. Sommaren 2004 var det bara några Alliansstrateger som pekade på att något sådant kunde vara möjligt, men att Socialdemokraterna då främst måste falla samman av egen kraft.