Båven är en vacker sjö med till stora delar vacker omgivning, en stor yta med långa stränder och attraktiva strandnära miljöer. Detta är en tillgång att utveckla varsamt. Ingen vill förstöra det skyddsvärda, men sjöar och vattendrag är intimt knutna till mänsklighetens historiska utveckling i det sörmländska landskapet. Det är lätt att glömma bort i vår iver att bejaka dess skönhet.
Naturvård och tillgänglighet för friluftsliv är tungt vägande argument, men när länsstyrelsen valde att lägga 300 meters strandskydd på i princip all mark längs Båven var det startskottet för en direkt konfrontation. Kommunernas intresse av attraktiva boendemiljöer ställdes mot länsstyrelsens försiktighetsprincip.
I förra veckan fick länsstyrelsen och landshövding Liselott Hagberg skarp kritik på insändarplats från Sören Larsson i Runtuna (SN 4/5). Han är inte ensam om kritiken. Den är i linje med vad som direkt eller indirekt har uttryckts från kommunalt håll. Inte minst från Flens kommun som verkligen ligger i centrum av den här frågan. Gnesta och Nyköping berörs också. Länsstyrelsens beslut uppfattas som en våt filt över möjligheterna att bygga även relativt strandnära boenden vid Båven.
I sitt svar (SN 11/5) förklarar länsstyrelsen att den anser sig ha följt lagens anvisningar, men på slutet blir det tydligt att även statens representanter i länet ser konflikten mellan angelägna intressen. Den insikten är viktig.
Sörmland har ett utmärkt läge att växa befolkningsmässigt. Inflyttningstakten och Mälarregionens dragningskraft bidrar till att göra ett boende i östra Sörmland alltmer attraktivt. Med bättre pendlingsmöjligheter kommer den kraften att förstärkas. Om den absoluta lejonparten av dessa inflyttare bara ska flytta till de stora städerna, då är Båvenskyddet mindre angeläget. Men om vi anser att det finns ett värde i att nya invånare även söker sig utanför de mest förtätade stadsmiljöerna, då är Båvenfrågan väsentlig.
Därför är det bra att länsstyrelsen välkomnar den grupp som bostadsminister Stefan Attefall (KD) tillsatt för att minimera tolkningstvisterna mellan strandskydd och landsbygdsutveckling. För där lär boendefrågan stå i skarpt fokus.
Kommunerna och länsstyrelsen måste samsas hellre än bryta arm. Visa på några relativt strandnära miljöer som kan utvecklas för permanentboende, utan att köra över miljö- och naturmål. Det krävs konstruktiva kompromisser mellan vardagsliv och miljöhänsyn om Sörmland ska kunna göra det bästa av sina finaste tillgångar.