Söta monster som lockar till skratt

Att det bor monster i varje sovrumsvrå och att de börjar leva så fort lamporna släcks, vet varje barn. Det fanns till exempel ingen som kunde övertyga mig om att det inte gömde sig ett blodtörstigt väsen under min säng, när jag var liten och det var dags att sova.
Denna övertygelse leker gänget från datoranimeringsbolaget Pixar med i sin senaste familjefilm Monsters, Inc.. Inte nog med det, på ett fyndigt och
finurligt sätt vänder de på perspektivet.
I en parallellvärld till vår finns Monstropolis. Den efterkrigstidsinspirerade staden är befolkad av minst sagt fantasifulla varelser monster, som lever ungefär som människor.
Till exempel promenerar den blå och lurvige jätten Sully och hans enögde, limefärgade och runde lille polare Mike till Monsters, Inc. varje morgon. I fabriken tillverkas energi ur barnskrik.
Särskilt Sully är överstyv på sitt jobb. Han kliver in genom en dörr som förflyttar honom till människovärlden, gömmer sig i en garderob i en barnkammare och skrämmer sedan barnet i sängen till att skrika som aldrig förr.
Men det är inte bara ungarna som är lättskrämda i denna saga. För invånarna i Monstropolis finns det nämligen inget som är så farligt som barn. Monstren är övertygade om att barnen utstrålar något lika skadligt som radioaktivitet och om ett barn klev in i monstrens värld skulle den ödeläggas.
Naturligtvis är det en liten flicka, Bu, som kommer på villovägar när Sullys ärkerival på skrämmar-topplistan fuskar.
Och Sully och Mike får göra allt i sin makt för att hålla Bu hemlig, under tiden som de försöker återbörda flickan till sovrummet där hon hör hemma.
Även om människobarnet Bu finns där så misstänker jag att ungarna som ser Monsters, Inc. helt och fullt kommer att identifiera sig med Sully och Mike. Det är de som slår ur underläge och det är deras problem som handlingen är koncentrerad till.
Och nog är det underhållande att följa dem på en berg-och-dal-banefärd bland all världens olika sovrumsdörrar i jakten
på Bus dörr. De olika monstren är charmiga, dialogen smart och den datoranimerade världen proppfull med lustiga detaljer.
Det märks alltså att det är Pixar, som bland annat har gjort Toy Story-filmerna, som har slagit till igen. Och faktiskt med en bättre film än sist.
Dels är storyn mer spännande och bättre konstruerad. Och dels är de datoranimerade barnens utseende lättare att köpa än de dito vuxna, som oftast ser mekaniska och konstgjorda ut i stället för verklighetstrogna.
Däremot är inte filmen eller dess monster skrämmande. Men det är inte heller meningen. Att sätta skräck i oss är vi så bra på själva.
Pixar vill att vi ska ha roligt. Och det har man när man ser Monsters, Inc..