Spel och godis i Gnestas mittpunkt
Hit kommer pendlarna. Hit kommer spelarna. Och här möter de Helene Hallstan, som jobbat i Gnestas Pressbyråkiosk i elva år.
Trevligheten ligger latent någonstans hela tiden, bara att plocka fram när dörren öppnas. Jag är tränad från början till det, eftersom jag jobbat i affär ända sedan jag var 14 år.
Då fann man hennes leende bakom disken i elaffären.
Jag var trött på skolan och började jobba direkt efter nian. Det sitter i ryggraden att vara trevlig och serviceinriktad.
Men om kvällarna när hon kommer hem till familjen, sambon Roland och barnen Linn och Isak, känns det rätt skönt att stanna inne i stugvärmen och slippa träffa folk.
Dottern rider, precis som Helene själv gjorde när hon var yngre. Drömmen är att ha en egen häst. För dem båda.
Ja, jag önskar att jag tog mig mer tid att sitta upp på hästryggen. Jag lånar Challe ibland, en nordsvensk som min kompis har. Men det blir alldeles för sällan.
Många av kunderna på kiosken är spelare. De kommer in till Helene med hopp om pengalycka. Harry Boy eller 42 till Djurgården, säger de. Maskinerna rasslar, tuggar och spottar fram drömmar. Kanske vinst, oftast inte. Men får inte moralen en knäck av att vistas i en värld full av godis, tips och spel?
Jag skulle nog inte ha spelat på hästar om jag inte jobbade här. Men jag håller mig till lördagar, annars blir det för dyrt.
Hon har sett en del under sina elva år i kiosken. De som spelar för mer än vad de egentligen har råd med. Och de som faktiskt vunnit. Roligast är storvinsterna.
Vi har haft en tremiljonersvinst, men jag vet inte vem som vann. Men i somras vann en kund 170 000 kronor. Det var extra kul att det var en stammis.
Det är roligast med stammisarna. De man tar sig tid att prata med, faktiskt lär känna lite.
Jag skulle nog inte trivas på Pressbyrån på centralen i Stockholm. Det är för anonymt och hetsigt.
Överst på önskelistan nu står en lika varm sommar som den i fjol. Eller en vinst på hästarna på lördag.
Ja, det skulle inte vara tokigt. Jag skulle genast köpa en resa till värmen. Och en egen häst. Då skulle Linn bli lycklig!
Så jobbar vi med nyheter