Minns ni de flygande läkarna i den australiska tv-serien Doktorn kan komma? Moderaterna har sin egen motsvarighet. Han heter Per Schlingmann. Spinndoktorn kan komma.
Efter en strategisk mellanlandning i Rosenbad som statssekreterare, där han inte får någon ersättare, ska han nu väcka sitt eget parti ur en knivig regeringsnarkos. Har Schlingmanns ikonstatus blivit så massiv att hans parti tror att han garanterar guld –och att därmed ingen annan behöver lägga pannan i djupa veck och klura ut vad som står på morgondagens agenda? Risken finns.
De nya Moderaterna är ett regerande parti – konstruerat för att styra med en pragmatism som emellanåt slår även Centern och Socialdemokraterna på fingrarna. Idéarbetet blir lätt ett andrahandsmoment i en vardag där pragmatiken äger företräde. Det är inte plikten framför allt, men nästa val framför väldigt mycket annat – en vanlig regeringsåkomma.
Centerledaren Annie Lööf var rätt ute när hon hävdade att hennes parti och allianskollegorna måste visa visioner. Problemet för Lööfs del var att hennes parti hade svårt att få idé och förslag att hålla jämna steg. Det har blivit bättre, men för att lyfta ett parti krävs mer än vad vi har sett hittills.
Symboliken i att Moderaternas superstrateg separerar från Rosenbad är uppenbar. Han går från att verka för regering till att verka för parti. Moderaterna tar opinionsläget på stort allvar – för egen del.
Grunduppdraget som låg framför regeringen 2006 är i stort utfört. Skattetrycket på arbetsinkomster har sänkts, väldigt många har fått mer kvar efter skatt – en frihetsreform som inte är att förakta. Nödvändiga men smärtsamma justeringar av socialförsäkringarna har kommit på plats. Inte utan skavanker, men systemen har gjorts mer robusta. Drivkrafterna för att jobba har stärkts, marginaleffekter sänkts, i dag fokuseras på arbetsförmåga hellre än oförmåga – och så vidare.
Frågetecken inom alliansarbetet har rätats ut, allt från en mer kraftfull energipolitik till icke-diskriminerande äktenskapslagar. Partiernas statsfinansiella trovärdighet har stärkts på ett massivt sätt. Men idémässigt saknas kraft, musklerna finns men driver inte på när så krävs.
Alliansen måste, kort sagt, leverera något mer inspirerande och handfast än en socialdemokratisk industriplan och ett miljöpartistiskt Ekotopia. Spinndoktorn är i luften, diagnosen är klar. Kom in, Victor, Charlie, Charlie, är ni på ingång?