Spjuths fina finalspel förgäves
Kalle Spjuth kunde ha blivit en av bandyfinalens giganter. Oxelösundaren gjorde Hammarbys enda mål efter paus. Men det var två nedtagningar och passningar som ledde till bortdömda mål som var det stora samtalsämnet när Bajen deppade efter 26-förlusten mot Edsbyn.
Komma igen nästa år? Nej, jag slutar nu. Det här var min sista bandymatch, förklarade Rosa i sin femtioelfte intervju.
Han var nämligen länge den ende grönvita som snackade i kompletta meningar.
Tre meter bort hade Kalle Spjuth just kommit tillbaka från att till råga på allt fått sitta en halvtimme på dopningskontrollen.
Stämningen var lite som den grekiska mytologins Hades.
Tysta stämmor pressade ur sig kommentarer.
Sekunderna efter slutsignalen tillhörde Kalle dem som bara ville springa in och deppa i omklädningsrummet. Han var om möjligt ännu deppigare än när undertecknad fick stopp på honom efter 22-åringens första finalförlust.
Jag fattar inte hur vi kunde få vartenda mål bortdömt, sa han tre fyra gånger innan han vänligt frågade om han fick prata senare.
Halvtimmen senare var Kalle i psykisk stämning att kunna analysera. Och det var inte det egna målet utan passningarna som kunde ha blivit mål som var grejen.
Efter 16 minuter kunde han skjuta men skyfflade fram bollen.
Jag skjuter så jäkla dåligt. Det var nog därför jag inte satsade på det, säger Kalle med ett snett leende.
Efter 24 minuter fiskade åter igen Kalle med sig bollen. Då var det en hög klubba med i måltillverkningen. Bortdömt. Igen.
Den klubban var på gränsen, och dom har ju också en rätt hög klubba på ett av sina mål. Det är nästan komiskt hur mycket oflyt vi har medan allt bara flyter iväg för Edsbyn.
I stället för 21 och 31 till Bajen i Kalles första och andra byte i matchen fick Edsbyn med sig samma siffror.
Edsbyn är ett fruktansvärt bra bandylag. Det är inte det. Vi klarar tydligen inte heller av att vara bäst när det gäller. Men vi kände oss inte alls slagna i paus. Då får dom 41-målet. Direkt i andra. Det pallar inte vi. Då tappade vi all kreativitet ända tills det är kört, analyserar Kalle.
Nu gjorde ändå Kalle Spjuth trots allt mål i en SM-final. Bara sånt är stort. Och det var ingen tillfällighet. Han var hela tiden påpasslig på små ytor. Redan från tiden i Oxelösunds IK såg man att han hade enorma kvaliteter i nedtagningarna. Med knappa kvarten kvar nafsade Kalle åt sig bollen och vispade in 52 från en trång situation till långt nere till höger i straffområdet.
Över hälften av Kalles åtta byten var riktigt, riktigt bra.
Jag kände mig framför allt väldigt pigg i benen i dag. Då känns det så jäkla bittert att det blir så här.
Med finalmålet summerade Kalle Spjuth sju mål i slutspelet. Inte illa av en spelare som börjar halvlekarna på bänken.
Jag får väl vara nöjd med slutspelet jämfört med den tidigare säsongen. Jag har varit just piggare i benen och då är det lättare att spela bandy. Men det är ju inget som jag kan sitta och glädja mig åt nu, säger Kalle med fortsatt låg röst.
Så jobbar vi med nyheter