Orden må vara globala, men viljan och politiken är fortfarande nationellt gärdsgårdsbegränsad. Avstånden mellan partierna i synen på etablerade internationella samarbeten är stora. Trots att Miljöpartiet har övergett sitt EU-motstånd och nu ligger närmare Socialdemokraterna än tidigare. Vänsterpartiets syn på omvärlden är fortfarande väsenskild från övriga. Det har sin historiska och ideologiska förklaring. En officiell utrikespolitik byggd på dessa tre partier kommer därför att påverka Sveriges bild i omvärlden negativt.
Det finns redan exempel på hur denna splittrade omvärldssyn påverkar Sveriges roll. Inom jordbrukspolitiken i EU har Sverige på en mandatperiod gått från att vara en småtjurig röst i ena hörnet till en konstruktiv kraft som kan lösa knutar och bidra till att överenskommelser kommer på plats. För den som vill se ett starkare EU globalt sett är detta positivt.
I ett regeringsunderlag som är hårt splittrat i synen på det aktuella området, blir det sällan eller aldrig någon verkstad. Så var det med de rödgröna partiernas Europapolitik under förra mandatperioden. Två ville gå ur EU och det tredje använde unionen mer som syndabock för att minska kritiken mot egna beslut, än som verktyg för förändring. De inbyggda drivkrafterna att nå en konstruktiv framtoning på unionsnivå var svaga.
Detta leder lätt till ett läktarkommentarernas perspektiv på omvärlden. Vare sig vi talar om synen på unionssamarbete, på EU-gemensamma eller globala miljöpolitiska åtgärder eller på Sveriges internationella ansvarstagande i samband med FN-uppdrag som inkluderar Nato- eller USA-ledda styrkor.
När Alliansen tog över i Rosenbad 2006, följde också en ny syn på Europasamarbetet med in i EU:s sammanträdesrum. Genom att de fyra Allianspartierna var ense om att EU utgör en kraft med styrka nog att förändra, kunde Sverige också delta och agera i nyckelsituationer på annat sätt än tidigare. En rödgrön valseger skulle tyvärr vrida den klockan tillbaka.
Splittringens pris i omvärlden
Afghanistanfrågan lär tyvärr inte påverka den svenska valrörelsen i någon större omfattning. Utrikespolitik väger lätt i frågan om valet av parti. De som anar faran med den rödgröna utrikespolitiska sankmarken lär i stort sett redan ha övergett den grupperingen av inrikespolitiska skäl.Men den rödgröna splittringen i synen på Sveriges insatser i Afghanistan, förstärkt av MP-kongressens slutsatser, skvallrar om inbyggda svagheter i den rödgröna omvärldsbilden.
Så jobbar vi med nyheter