Spöket från salladsbaren borde oroa moderaterna

Det blev en historisk stämma för moderaterna, en som definitivt markerar politikskiftet. Därmed faller all kritik mot att det är kursändring stödd av några få. Moderaterna har gjort upp med sin gamla socialförsäkringspolitik, sin försvarspolitik, sin tidigare hållning i regionfrågan och så vidare.

2007 har moderaterna definitivt placerat sig i mitten av svensk politik, sannolikt till vänster om såväl folkpartiet som centern. Det är partipolitisk historia och bör därmed ha ritat om det politiska landskapet för lång tid framöver. Förre statsministern Göran Perssons drömregering över blockgränsen lär därmed vara ytterst osannolik, så länge det inte blir tysk koalition med de två stora partierna.

Reinfeldts parti har längs vägen tappat delar av det som gjorde dem till moderater, en självvald identitetskris. Den blinda fläcken arbetsmarknadslagar, exempelvis, kommer att hindra partiets visionära utveckling. Socialdemokraterna lider av samma åkomma. Stora partier, idérikedom och visioner brukar inte gå hand i hand i svensk politik. Det skvallrar också om hur pass konservativ eller förändringsovillig väljarkåren är och har varit i decennier.

Oförmågan att våga ta i de uppenbara problemen i arbetsmarknadslagstiftningen sätter ramarna för de nya moderaterna och skapar låsningar för den borgerliga politiken. Moderaterna är dock bättre socialdemokrater än de traditionella socialdemokraterna, som har övergett huvudmålet att först se till att folk har arbete. Till moderaternas fördel talar också att de förstår marknadsmekanismer kombinerat med samhälleliga skyddsnät utan att fastna i socialistiskt mumbo-jumbo. Men slutsatsen att den svenska modellen inte behöver utvecklas känns som trotsålder.

Övriga allianspartier ser arbetsmarknadslagstiftningens svaghet, det har även kollektivavtalens parter bejakat. Till och med LO, om än i tysta och diskreta ordalag. Parterna är moderaternas räddningsplanka. Om fack och arbetsgivare kan komma överens om att minska missförhållanden som oproportionerliga konfliktåtgärder och begränsa sympatiåtgärder riktade mot mindre företag, så kommer Fredrik Reinfeldt att tillfälligt kunna torka svetten ur pannan.

Men annars kommer Salladsbarsspöket att gå igen i den politiska debatten under lång tid. Vi kan inte ha en ordning där LO:s stormaktsambitioner får knäcka unga entreprenörer i verksamheter där facket inte ens har några medlemmar. Det utgör ett allvarligt hot mot morgondagens välfärd.