Sportdygnet när Klüft klippte häckar som ett motorverktyg

Övrigt2007-08-26 23:31
Efter fredagens kvällstjänstgörning har jag jobbat mig igenom ett rätt trist VM-maraton på teven. Alla stjärnor väljer numera maratonlopp där de får sedelbuntar bara för att starta. Ögonen värker. Men det är ingen tid för vila. Jag gillar skarpt när stora mästerskap går i Asien. Då kan man dagen efter briljera med att ha varit med live framför teven. Nu är det dags för 100 meter häck för sjukamparna.
Klockan är strax efter tre och jag siktar på att hålla högra ögat öppet. Det är tränat sedan juniortiden som sportskytt och orkar bättre än det vänstra.
Nu är det ju sjukamp. Jag bävar för den dag efter OS i Peking som Carolina Klüft går över till enbart längdhopp, där hon lite, lite lättare om hon tar bort lite överkroppsmuskler kommer bli klart bäst världen. För när Klüft är med i Sjukampen blir ju hela friidrotts-VM till stor underhållning.
Klüft klipper häckar som en proffsversionen av ett motorverktyg. Mm, lite eftersnack och så några timmars sömn innan katten Vegard vill ha sin tidiga frukost. Vid halv sex.
Två formstarka engelskor och en ex-dopad ukrainska pressar Klüft till stordåd och det hade banne mig kunnat bli över två meter i ställer för nya personliga rekordet 1.95 och en i praktiken redan avgjord VM-tillställning - länge sedan en Klüftsjukamp gav rysningar.
Och en av världens bästa kvinnliga idrottare skulle ju fortsätta att imponera ända fram till ett VM-guldet och Europarekordet.

Strax efter tio är det dags att ta cykeln till Rosvalla för att se Martin Holst briljera i den gamla hallen där hans karriär hade några av sina hetaste kvällar. 2_0 till Leksand, som hade en desto mera darrig gårdvar, var ologiskt _ men en fin förmiddagsunderhållning. Det hade många andra Nyköpingsbor insett.
Klotens och Kölns fans ramsor, varav några specialskrivna med svensk touch, gav en kick till tidigare års småtrista försäsonger. Bara att hoppas att det trevliga initiativet får en fortsättning.
Men finalen fick vara; hade redan sett Modo och HV två gånger (!) och nu skulle årets Arsenal analyseras. Detta efter att ha tittat lite på internetklipp från Stigtomtakillen Peter Öbergs härliga stafettsilver i orienterings-VM i Kiev.
Så var det dags för italienska premiärmatcher där allt var som förr när Juventus fick de två första målen av domaren och sedan kunde segla ifrån Livorno.
Detta härliga idrottsdygn avslutades med en spansk motsvarighet. Fast Sevilla fick mera rättvist spela med två man mera. Och i andra halvleken krossade mina spanska favoriter Levante vilket givetvis kom i skymundan för Antonio Puertas otäcka hjärtfel där den spanska landslagskillen plötsligt segnade ner. Vid minst ett tillfälle slog inte hjärtat alls. Vilken underbar snabb hjälp han fick ute på planen och vad korkat det var att låta honom gå för egen maskin till omklädningsrummet där han segnade ner igen. När de bär av tre spelare varje match måste ju en kille som har segnat ned efter hjärtfel köras eller bäras till ambulansen.

Tankarna medan man väntade på att Ior skulle titta fram från Klüfts längdhoppsväska morgonen efter var att det var mycket länge sedan man upplevde ett så omväxlande sporttittardygn _ plus att jag inte kan fatta hur engelsk fotboll kunde engelsk fotboll kunde misslyckas att ta hand om en diamant som den fransk-maliske Sevillaforwarden Frédéric Kanouté.
Fast det är klart: West Ham och Tottenham har misslyckats med en hel del andra potentiella världslirare.

Jag minns också att jag i en trevlig intervju ute på Femöre sa till Peter Öberg att han skulle kastas in i stafettlaget. Ett VM-silver i orientering är betydligt bättre än den så kallade sportpanelen som SVT har satt ihop kunde inse.
Chris Härenstam snackade om att motionsidrotten orientering möjligen kunde ordna en djungel på en fotbollsstadion och springa i för att bli intressant. Härenstam kanske skulle testa en så här omväxlande idrottslördag i stället för att mekaniskt rabbla meningslösa spelare i meningslösa matcher. Eller han kanske kunde testa att springa ett 400-meterslopp omgiven av terränglöpare i världsklass och med mjölksyran sprutande ur öronen lösa svåra kontroller i fullt blås. Startsträckan i ett VM är en stenhård uppgift där risken att misslyckas för att ångestråttorna skuttar som ukrainska vildhundar i terrängen.

Men okej, ett sådant här dygn kan jag till och med ha överseende med att betala licenspengar till SVT-sportens krönikör och friidrottskommentator Jonas Karlsson som mästrar med sina tabellbitarkunskaper. Den känslan lär inte komma tillbaka. För den här sportlördagen var så omväxlande. Jag kunde till och med svälja att Ior aldrig behövde titta fram.
Carolina Klüft var så säker att tygåsnan till och med kunde ligga under regnstället i den kavlmiga solen under sjukampen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om