Den stora skattehöjningen inom landstinget är inte oomstridd inom den styrande majoriteten med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet. Vid landstingsfullmäktiges budgetdebatt anfördes motståndet mot höjd skatt av folkpartisten Michaela Borg från Nyköping när hon yrkade avslag på majoritetens budgetförslag.
Att gå emot de egna är alltid ett vågspel, inte minst i en så laddad fråga. Det kräver mod och övertygelse, men för Folkpartiet kan det aldrig vara en given lösning att höja skattetrycket på medborgarna. Därför är bristen på motargument från majoritetens sida anmärkningsvärd när Moderaterna anklagar dem för att – medvetet eller omedvetet – ha räknat fel när de föreslog en skattehöjning.
Inget av de kritiska oppositionspartierna, Moderaterna, Centerpartiet eller Kristdemokraterna, fick något tydligare svar än att skattepengarna behövs. Som om medborgarna inte också behövde sina pengar. När andra landsting som Östergötland och Uppland höjer skatten beror det på att de drabbas av det som Sörmland gynnas av, utjämningssystemet. Där Sörmland kammar hem stora pengar tvingas andra kompensera med höjd skatt.
Inte heller lyckades majoriteten förklara hur eller varför de har avsatt jämförelsevis lite pengar att bygga och driva det nya museet i Nyköping eller vilka kostnader det egentligen handlar om. När Moderaternas Magnus Leivik frågade om inte kostnaden blir den dubbla, fick han inget svar.
Är detta inte då bara en del av de sedvanliga duellerna mellan politikerna? Nej, här kommer splittringen inom Folkpartiet in. Michaela Borg, som var noga med att begära votering, markerade tydligt sin ståndpunkt. Eftersom majoriteten inte har tillräckligt god kontroll över vart pengarna till vården går i dag, anser hon att det är förhastat att bara fylla på med ytterligare resurser. När dessutom finanslandstingsrådet Åsa Kullgren (S) har ändrat sin argumentation om skattehöjningen och besparingsbehoven under resans gång, ökar tyngden i Borgs kritik.
Känslan är att majoriteten drar till med en höjning när det finns en chans att väljarna glömmer till 2014. Eftersom Vänsterpartiet glatt röstade för skattehöjningen hade det krävts ett större mirakel för att förhindra den.
Sprickan inom FP är likväl värd att uppmärksamma. Det är inte bara oppositionen som sätter frågetecken för majoritetens ekonomiska färdigheter.