– Jag har haft en jäkla tur, konstaterar Staffan.
För tillfället bor han i ett gästhus hos en kollega medan radhuset hemma i Lid renoveras.
När han kom hem på kvällen efter att ha hälsat på grannarna var det mörkt i huset och han insåg att det var fel på elen. Hyresvärden kom dit och försökte fixa felet och Staffan gick och lade sig. Sent på kvällen gav hyresvärden upp och åkte därifrån. Vad som hände sedan är oklart. Staffan minns nästan ingenting från dagarna kring olyckan. Men på morgonen låg han, hunden och katterna medvetslösa innanför ytterdörren.
– Något måste ha väckt mig och på väg ut blev jag övermannad av kolmonoxiden, berättar Staffan.
Elfelet i husgrunden låg och pyrde i kutterspånet, ett vanligt isoleringsmaterial 1958 när huset byggdes. Elden hann aldrig bryta ut och därmed blev röken inte heller särskilt kraftig. Men glödbranden var tillräcklig för att kolmonoxiden skulle förgifta såväl Staffan som hunden och de fyra katterna.
Han fördes med ambulans till Karolinska sjukhuset där han låg i tryckkammare i närmare åtta timmar.
– Det är samma behandling som vid dykarsjuka. Det fanns för lite syre i cellerna. Jag fick höra att jag hade 29 grader i kroppstemperatur när jag kom in till sjukhuset.
Efter tryckkammarbehandlingen fördes Staffan - fortfarande medvetslös - till Nyköpings lasarett där han vaknade upp någon dag senare.
– Jag tänkte nog ingenting då, jag var väldigt förvirrad.
Många kontroller gjordes för att undersöka vilka skador som skulle bestå.
– Hjärnan hade ju drabbats av syrebrist och läkarna trodde att det fanns risk för hjärnskador, kanske till och med att jag skulle bli en påse nötter.
Och första gången han reste sig vek sig benen nästan under honom, men efter en del träning gick han på egen hand. En vecka efter branden skrevs han ut från sjukhuset. Första gången han satte sig i en bil (efter noggranna kontroller på lasarettet) kändes det darrigt, men nu kör han utan problem och räknar med att fortsätta jobbet som busschaufför. Just nu har han tagit ledigt och han tar det också lite lugnt med politiken, men ser fram emot att vara tillbaka lagom till julborden.
Om det är svårt att veta om det alla engagemang eller goda gener som har gjort att Staffan på fredagen kunde fira sin 70-årsdag så gott som helt frisk.
– Vi hade bokat bygdegården för stor fest på lördagen, men det avbokade vi. Men det skulle ju gå hur bra som helst nu. Mina barn är så pjoskiga.