Stålbrands kvitto på en god domarinsats
Mikael Stålbrand, 48 år, hade planer på att sluta somelitdomare efter den gångna säsongen. Nyköpingskillen kände sig förbisedd under slutspelet. Efter utmärkelsen Årets domare lär han få tänka om.
När undertecknad får tag i Mikael Stålbrand är han just på väg till Jönåkers golfbana. En jobbarkompis och han ska försöka göra stordåd i SN-golfen som startade i går. Trots lite tävlingsnerver tar han sig tid och berättar om sin andra passion volleyboll. En sysselsättning som tagit upp drygt 30 år av hans liv.
Ändå kunde han knappt tro att det var sant när han fick Svenska Volleybollförbundets utmärkelsen Årets domare förra veckan.
Men något som jag vill poängtera är att jag inte blivit utsedd till Sveriges bästa domare. Det priset skulle bara en internationell domare kunna få. Det här är mer en hedersbetygelse. En social utnämning, säger Mikael som inte alls vill skryta med sitt pris.
Hedersbetygelsen betyder i varje fall att elittränare och domarkollegor gillar att jobba tillsammans med Mikael Stålbrand. Det är nämligen de som tillsammans med domarutskottet plockat ut hans namn.
I motiveringen beskrivs ditt goda humör och ödmjuka inställning som dina positiva egenskaper. Vad skulle du behöva träna mer på?
Allt. Mitt ideal är en Sollentunadomare, Torsten Rothoff. Han hör till topp-tio i världen och är väldigt efterfrågad. Han har skaffat sig den respekt som jag skulle vilja ha. Det är först nu min generation domare börjar få lite respekt.
Nyköpingskillen börja döma 1974. På den tiden fanns det, som Mikael säger ett volleybollag i varje buske så han behövde vare sig körkort eller bil för att ta sig till matcherna. Det räckte med busskort. För drygt tio år sedan blev han lockad att döma högre upp i seriesystemet, och efter en viss tvekan så gick han några kurser.
Jag hade hört att det var så mycket skitsnack bakom ryggen bland kollegorna och det lät inte så roligt, men jag bestämde mig för att försöka och jag har aldrig ångrat mig.
För fem år sedan var han påtänkt att bli Sveriges nya internationella domare.
Men då föll jag för åldersstrecket. De vill att man ska ha gått kurserna innan man passerat fyrtiostrecket och jag var 43. Dessutom vet jag inte om det hade fungerat så bra för mig. Man måste göra alla prover utomlands och mina engelskakunskaper är inte så bra.
Hur bedömer du det här domaråret?
Jag dömde mest herrmatcher under hösten och det var nog den bästa säsong jag gjort. Jag satte matcherna. Jag kände ingen oro. Visst gjorde jag en del misstag, men det kändes som om jag hade kontroll över alla situationer.
Finns det några lag du inte tycker om att döma?
Vingåker kan vara jobbigt att döma eftersom jag känner de killarna så väl. Och de tror att man som sörmlandsdomare ska vara lite mer partisk. Och visst klappar hjärtat för sörmlandslagen, men bara då jag är åskådare. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att vara partisk. Stockholmslagen kan vara lite jobbiga att döma också. Många domare har problem med Lidingö eftersom det är fyllt av gamla landslagsspelare. Det brukar vara rena terrorn att komma dit. Men för egen del är det lugna gatan. Många av killarna har jag en personlig relation till efter alla år som vaktmästare i Sporthallen. Sollentuna kom jag å andra sidan på kant med. Jag var kanske för styv i korken samtidigt som de försökte testa gränserna. Personkemin stämde inte under ett år, men nu är det bättre.
Hur blir det nu, dömer du en säsong till?
Man känner sig mätt när man klarat av en säsong. Dessutom blev jag lite besviken i år eftersom jag inte fick döma så mycket i slutspelet. Jag dömde första kvarten i damserien, så var det min jobbarhelg och sen blev det inget mer. Vingåker och Katrineholm åkte visserligen ut tidigt, men jag hade hoppats på att få döma i Örebro. Så jag satt nog och tjurade till lite efteråt. Samtidigt vet jag hur det brukar kännas efter sommaren. Man blir lite sugen. I slutet av augusti är det konferens och då bestämmer jag mig.
Utmärkelsen Årets domare och en och annan bra golfrunda i sommar kan nog få honom på humör igen för ytterligare en säsong som domare.
Så jobbar vi med nyheter