Bröllopet är sanslöst vackert. Liksom bruden. Den tjej som inte känner exakt detsamma som Bella, som krampaktigt håller i sin pappas arm när hon vacklar fram i gången mellan bröllopsgästerna, har antingen taskig fantasi eller så är hon inte redan Twilightfrälst.
Det är jag, även om jag var besviken på ”New Moon”. Den blev helt enkelt för tramsig, efter att inledande ”Twilight” hade knockat mig. ”Eclipse”
höjde dock mina förväntningar inför finalen.
Och som en sista upptakt funkar ”Breaking Dawn – part 1” hyfsat. Men den blir liksom aldrig något mer än just det – en gravallvarlig upptakt.
Handlingen är inte så lite utdragen. Framför allt eftersom smekmånaden är så händelsefattig, efter bröllopsnatten. Och förvånande nog tycks brudparet inte ha fattat vad den skulle resultera i, eller att det finns något som heter preventivmedel och att även gifta par kan använda sådana.
Regissören Bill Condon vet dock hur han ska förmedla rätt stämning. Han glider tjusigt mellan både vackra och fasansfulla fantasier och en allt ruggigare verklighet.
Vi får se den ena närbilden efter den andra på frustrerade Bella. På Kristen Stewarts läppar, kläder, sminkning och blåmärken. Tur är det. För Robert Pattinson är inte den bästa skådespelarna av de två, utan mest bara vitpudrad.
Däremot har hans forne rival Jake mognat en del. Eller åtminstone skådespelaren Taylor Lautner som gestaltar honom. Och när smekmånaden övergår till dramatik på liv och död, à la ”Rosemary’s Baby”, får han större utrymme.
Bäst av allt – om än varken originell eller direkt överraskande – är slutbilden. Jag kan knappt bärga mig till finalen.
Stämningsfullt i Twilight-land
Äntligen är det dags. Det längtansfulla, omöjliga och oförlösta som hittills har varit poängen med kärlekssagan mellan Bella (Kristen Stewart) och Edward (Robert Pattinson), och som har fått publiken att rysa och rodna sig igenom tre vibrerande filmer hittills, ska förverkligas. Och det med besked.
Så jobbar vi med nyheter