Startblocken är inte målgången

Det är klart att detta skapar bekymmer för uttalat icke-socialistiska Miljöpartiväljare liksom för diverse centerpartister och folkpartister som föredrar Socialdemokrater framför Moderater. Om de nu överhuvudtaget tar hänsyn till de mer maktpolitiska perspektiven. Det är ju fritt fram att rösta på ett parti utan att bekymra sig över vilka detta parti sedan samarbetar med.
Det är nog ingen opinionsmässig slump att S-ledaren Mona Sahlin talar om livet efter blockpolitiken (SR 6/6), men det förhindrar inte att hon har en poäng. De två blocken lär få svårt att överleva valet 2014. De rödgröna spricker vid en valförlust i höst – och frågan är ens om alliansen klarar detta. När jag träffade Fredrik Reinfeldt (M) i Tessinskolans aula i maj så var statsministern mycket tydlig med att alliansbygget har nått sin mest utbyggda fas. Det blir inga gemensamma listor, inget partibygge av alliansen, om han får råda. Inte heller Centerledaren Maud Olofsson, som tillsammans med Reinfeldt, mest personifierar allianssamarbetets kontinuitet, ser alliansen som evig.
Blockpolitiken i sig verkar ge Socialdemokraterna motsatt effekt jämfört med Moderaterna. Samarbetet ser ut att ha försvagat det gamla maktpartiet – och i stället ökat väljarflödet från S till Miljöpartiet. Inom alliansen har Moderaterna skördat de finaste opinionsfrukterna. De mindre partierna har fått utrymme att styra regeringspolitiken på vissa områden, om än utlämnade till finansdepartementets välvilja.
Blockbyggena handlar om makt. Målet med alliansen var att på allvar bryta den dominans över makten och dess institutioner som Socialdemokraterna haft i decennier, med några få avbrott av borgerliga regeringar. Det har alliansen inte uppnått än. Fyra år till skulle betyda mycket i detta avseende.
På ett antal områden skulle samtidigt samlade liberala, icke-socialistiska och icke-konservativa krafter kunna göra gemensam nytta. I dag finns liberala beröringspunkter mellan Folkpartiet och Centerpartiet. Men historiska vägval och interna partikulturer utgör stora hinder. Det är inte svårt att få folkpartister att tala illa om centerpartister eller tvärtom. Det går igen även på respektive ledarsidor. Den som är utan synd… Det krävs långtgående omvälvningar för att svensk politik i likhet med andra europeiska länder ska få en tydlig kraft som utmanar socialister och värdekonservativa marknadsliberaler.