Det är svårt för små landsting att vara bäst på allting”, säger KD-ledaren Göran Hägglund till Expressen (26/9). Det ligger en del i detta och det tål att diskuteras även i bredare Allianskretsar.
KD-ledaren kanm i förlängningen, tänka sig att avskaffa landstingen. Han möter säkert ett och annat instämmande i Sörmland. De senaste årens landstingssörja har satt sina spår. Låt oss lämna turerna därhän och konstatera att landsting på andra håll har varit mer förskonade från den sörmländska debattens bekymmer.
Ur ett bredare perspektiv måste vi därför kunna se att staten inte är bäst på allting som det offentliga har att hantera. Att lyfta in landstingen under statens paraply vore ett misstag. Vi skulle säkert få färre sjukhus i Sörmland – minus två av tre eller kanske alla tre. En ökad centralisering kan göra vårdapparaten om möjligt mer fyrkantig och därmed patienterna en otjänst.
En hel del frågor är faktiskt bäst för politiken att hantera inom på en regional nivå. Det gäller å andra sidan inte all dagens landstingsvård. Vi ser en utveckling mot en allt dyrare högspecialiserad vård, med allt mer avancerade behandlingar som kan ta stora tuggor ur landstingens framtida skattekakor. Viss vård kanske bara ska finnas på ett ytterst fåtal stora sjukhus. Den styrningen kan mycket väl vara statlig eftersom den då inte längre är en lokal-regional verksamhet. Kompetensen för mycket avancerade behandlingar kan då samordnas och specialisterna får en kontinuerlig användning för sina spetskunskaper.
Samtidigt: Att skicka makten över vårdcentraler och annan vardagsvård upp på statlig nivå kan leda till ett byråkratiskt gytter som gör vårdtagarna en björntjänst. Förutsatt att staten inte enbart ska beställa tjänster utan även styra och driva vårdverksamhet. Primärvården skulle må betydligt bättre av att i stället minimera gränsdragningsproblemen gentemot kommunerna – med mer av lokalt beslutsfattande.
Parallellt med detta finns viktiga samhällsutvecklingsfrågor som allt mer får en regional karaktär. Turism och besöksnäring är ett exempel. Väginvesteringar, regionaltåg och annan kollektivtrafik är andra. Dagens tillväxtområden bör ses ur ett regionperspektiv, inte ett nationellt. Vi talar om Mälardalens potential, inte om Sveriges eller enskilda städers. Vid stora företagsetableringar är det regional tillväxtkraft, dess tillgång på kompetens, infrastruktur och sociala faktorer som står i fokus. Då vägs Mälardalen mot Köpenhamn-Malmö och andra konkurrerande tillväxtområden. Där är kommuner för små – och staten för bred och trubbig.
Kristdemokraterna kan säkert vinna en och annan röst på löftet om statligt styrd vård, på samma sätt som Folkpartiet driver ett förstatligande av skolan. Minns bara att denna påstådda mirakelkur ofta lämnar mycket i övrigt att önska.