Statistik utan social dimension

Reinfeldts deltagande ska inte överdrivas utifrån ett svenskt perspektiv. Han är EU:s ordförande i första hand, Sveriges statsminister i andra.
Men när det gäller klimatarbetet inför vinterns FN-möte i Köpenhamn innebär G8-mötet en unik möjlighet för Sverige att synas. Alliansregeringen har, inom ramen för EU, varit med och utarbetat världens mest ambitiösa klimatpolitik. Nu gäller det att få med övriga länder i De åttas gäng.
Innan G8-mötet har Fredrik Reinfeldt valt att tona ner förväntningarna. Även om den nya administrationen i USA är mer klimatmedveten än den tidigare saknas fortfarande skriftliga avtal. Om inte Barack Obama är beredd att sänka koldioxidutsläppen med 20 procent till 2020. Varför skulle Hu Jintao vara det?

Sverige och EU håller en hög profil i klimatpolitiken. I en ny debattartikel skriver Reinfeldt, ihop med kommissionens ordförande José Manuel Barroso, att de är övertygade om att deras europeiska ledarskap möjliggör ett nytt klimatavtal i Köpenhamn (SvD 8/7).
Intentionerna att minska koldioxidutsläppen med hälften innan 2050 är goda. Men än viktigare är att klimatutmaningens sociala dimensioner inte glöms, eller göms, bort i statistiken. Redan idag resulterar den globala uppvärmningen i torka och vattenbrist i flera utvecklingsländer.
Det är för jordbrukarna i närheten av Sydamerikas dyrbara saltöknar, och för boskapsskötarna söder om Sahara, som en hållbar klimatpolitik måste utarbetas. I länder som Bolivia eller Botswana finns inte tid att vänta in de rika ländernas industrikoncerner och deras lobbyister.