Stig tackar för sig efter 50 år

Han kom till tryckeriet direkt efter avslutad skolgång på den då nybyggda Oppebyskolan. Första året fick han arbeta som springpojke och efter något år blev han lärling till tryckarna. Huvudsysslan då bestod i att städa upp när tryckarna var klara med sitt arbete. En uppgift som innebar tunga lyft och mycket kånkande.
När de var färdiga gick de och satte sig. Då fick vi lärlingar slita, minns Stig.
Under tiden som Stig var lärling gick han kvällskurser för att bli typograf. Efter tre år var han färdig, och började således att arbeta som tryckare. På civiltryckeriet har många av ortens större företag tryckt sina kataloger och broschyrer.

Efter femtio år finns det en del minnen. Stig berättar om hur maskinsättarna arbetade i vit skjorta och fluga, och om hur tryckarna kokade kaffe i det bly som använts för att trycka och som man sedan smälte ner. Där inne låg kaffepannan och flöt, och kaffet blev varmt på bara några minuter. Om det var så hälsosamt framgår inte, men arbetsmiljö tänkte man inte så mycket på då.
Arbetsvillkoren har ju förbättrats. Men i gengäld har det blivit ett hårdare tempo i dag, säger Stig.

När det nu är dags för pensionering tror han att det kommer att kännas tomt.
Jag kommer att sakna rutinerna med arbetskamraterna. Som att ta en kopp kaffe tillsammans på morgonen.
Men det är en bra tid att sluta nu. Först ska jag ha semester, sen i höst kan jag gå i skogen och plocka svamp, säger Stig.
Svamp som förmodligen kommer väl till pass, eftersom matlagning är ett intresse. Liksom att måla, en hobby som har följt med sedan skoltiden.

Huset i Stigtomta, och frun Kerstin kommer också få ta del av Stigs lediga tid. Stig och Kerstin har förresten varit tillsammans nästan lika länge som Stig har jobbat på tryckeriet, det vill säga 50 år.
Jag är inte så ombytlig av mig, varken när det gäller jobb eller hustru, säger Stig skämtsamt.