Stirra inte blint på barnfamiljerna

Den svenska befolkningen blir ­äldre. Det är i grunden positivt och ett bevis för att vi lever i ett förhållandevis rikt land. Ändå innebär den åldrande ­befolkningen stora utmaningar för landets ­kommuner. Inte minst för kommunerna som ­misslyckas med sitt arbete att locka till sig nya ­invånare.

Övrigt2011-02-23 05:00

I gårdagens SN kunde vi läsa om hur försörjningsbördan i närområdet förväntas växa under de kommande 20 åren. Störst är utmaningen för Oxelösund. Varje Oxelösundare med jobb beräknas år 2031 behöva försörja fler än en och en halv person. Situationen är inte unik för kuststaden; även Nyköping, Trosa och Gnesta visar upp en växande försörjningsbörda för sin arbetande befolkning.
Receptet för att möta situationen, med allt färre av kommunens invånare i jobb, brukar reflexmässigt heta en ökad inflyttning av barnfamiljer. Kommunerna i östra Sörmland är inget undantag. Samtliga arbetar mer, eller mindre, aktivt för att få unga familjer att flytta till kommunerna. Satsningarna är välkomna och visar att framtiden är relativt ljus.

Om tio år beräknas 20 svenska kommuner ha en befolkning på färre än 5 000 invånare. Till dessa konkursbon hör varken Oxelösund eller Nyköping. Däremot finns en risk att lokalpolitikerna väljer att titta alltför snävt på vilka befolkningsgrupper som är eftertraktade. Kommunalråden Olov Zakrisson och Urban Granström – de röda narrarna från Norrbotten – lyfter båda fram vikten av en arbetande befolkning (SN 22/2).
Det är rätt och rimligt. Men i ett sällsynt läsvärt reportage i samhällsmagasinet Fokus (”Sveriges Florida”) beskrivs hur en snäv fokusering på just barnfamiljer, kan bli ett strategiskt misstag. Till skillnad från pensionärer i åldersgruppen 55-65 år, för barnfamiljer inte bara med sig ökade intäkter – utan även en hel del ökade utgifter.

Kommuner som jobbar mer aktivt för inflyttning av 55-plusare kan, av förklarliga själv, hålla kostnaderna för barnomsorgen nere. Inte heller sjukkostnaderna ökar markant, eftersom individer som går i tidig pension, och till exempel flyttar till sitt gamla fritidshusområde, brukar vara fysiskt och ekonomiskt välmående.
Sjuktalen är inte sällan lägre än sparkapitalet. Det kan alltså dröja 25 år innan den nyblivna pensionären börjar efterfråga hjälp av äldreomsorgen. De kommuner, som vill ha en befolkning och ekonomi i balans, gör därför klokt i att inte stirra sig blinda på barnfamiljerna.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om