Det finns ett gammalt skämt som säger att den som lämnar två vänsterpartister i ett rum snart står där med tre fraktioner. I just Gnesta är intern splittring allt annat än nytt.
Det är åtta år sedan dåvarande fullmäktigegruppen lämnade partiet och bildade Vänsterdemokraterna, som en reaktion på fraktionsstriderna under Lars Ohly. Nu spricker partiet på nytt. Partiets enda ordinarie fullmäktigeledamot Mikke Schirén startar eget, Fria socialisterna.
Det här lär få följdverkningar. Samarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer att bli mer knackigt. Det kan bli mer stökigt i fullmäktige. Om nu inte de tre partierna låter avhopparen vara med på gruppmöten och annat. För Vänsterpartiets del borde det vara en stor prestigeförlust.
Kommer den fria socialisten därför att förpassas till sidlinjen tillsammans med fullmäktiges andra vilde, före detta Sverigedemokraten Frida Grundström? Även om Mikke Schirén inte precis drar åt höger är detta inte riskfritt. Det är trots allt ett vågmästarmandat vi talar om. Å andra sidan kan Miljöpartiet alltid lösa den parlamentariska krisen genom att bilda en, på papperet, bredare majoritet med Alliansen.
Patrik Renfors, ordförande för Sörmlandsvänstern, hävdar i debatten på sn.se att det skulle vara ett "demokratiskt haveri" om inte Mikke Schirén lämnar sin fullmäktigeplats när han inte längre representerar partiet. Personvalets principer krockar med tesen om att partiet står över individen. För Vänsterpartiet gäller den folkvaldas rätt till platsen bara så längre hon eller han representerar partiet. Själv kontrar Mikke Schirén med att mandatet är personligt – och att det därför inte finns någon anledning för honom att lämna fullmäktige.
I det fallet har Schirén rätt – mandatet som folkvald är personligt. Å andra sidan, om han fullt ut delade Vänsterpartiets värderingar så borde han väl ha satt partiet före individen.