Stölder det största hotet mot kulturarv
De spektakulära konststölderna får stor uppmärksamhet. Men de är få och konsekvenserna ganska begränsade. I stället är det omfattande stölder av kulturföremål som är det största hotet mot vårt kulturarv. Det konstaterar Brottsförebyggande rådet i en rapport.
Kartläggningen visar att det inte alltid är det ekonomiska värdet som avgör hur stor skadan blir. De kulturföremål som rapporten hänvisar till har ofta ett lågt ekonomiskt värde, men ett desto större kulturhistoriskt.
Det framgår att hoten mot vårt kulturarv är många. Stölder av kulturföremål från kyrkor och museer, olaglig utförsel av föremål med exportförbud, plundring av fornminnen och vrakplundringar är exempel på allvarliga brott mot kulturarvet, säger Göran Hedlund, kulturhistoriker och utredare vid Brottsförebyggande rådet (Brå).
Sett till enkätundersökningen har de bevarare och handlare som blivit bestulna på kulturföremål bedömt att det vanligaste motivet är ekonomisk vinning, medan hembygdsmuseer inte förlorar särskilt värdefulla föremål. Däremot medför den lokala anknytningen många gånger en stor kulturhistorisk förlust för bygden. Även för kyrkorna har försvunna kulturföremål en stark negativ påverkan på lokalsamhället eftersom föremålen har funnits i kyrkan under många generationer. Särskilt kyrkorna i Sverige har utsatts för en rad av stölder där många unika kulturföremål har försvunnit.
När vi talar om värdefulla föremål tänker vi oftast i ekonomiska termer, men ett kulturhistoriskt värde kan inte räknas i pengar, säger Göran Hedlund.
De institutioner som är mest drabbade av stölder är nordiska museer, bibliotek, antikhandlare och antikvariat. I genomsnitt blir drygt tio procent av dessa årligen av med kulturföremål. Från biblioteken stjäls oftast sällsynta och värdefulla böcker, kartor och illustrationer.
Rapporten visar också att det finns flera kategorier av gärningspersoner. Det finns yrkeskriminella som stjäl det som bedöms värdefullt, kriminella som gör beställningsjobb och personer som har särskild kunskap om kulturföremål. Den excentriske samlaren som stjäl föremål till sin privata och hemliga samling är sällan ett verkligt problem.
I stället finns det en underskattad kategori gärningspersoner: anställd personal, så kallade insiders. De har ofta tillgång till föremålen, och kan dessutom påverka inventeringarna för att undgå att stölderna blir upptäckta.
Många av stölderna skulle kunna förebyggas genom ett bättre säkerhetsarbete och ökad kunskap. I dag är säkerheten delvis missriktad och ineffektiv. Bättre personalrutiner och kontinuerliga inventeringar är exempel på säkerhetsrutiner som rapporten föreslår bör utvecklas. Rapporten föreslår också att ytterligare undersökningar på området bör göras för att förebygga en utarmning av kulturarvet.
Så jobbar vi med nyheter