Stora ord och stora globala förhoppningar

Paketet som ska rädda världen, är huvudrubriken i Dagens Nyheter (3/4) efter G20-mötet i London. Men gör det verkligen det? Med största sannolikhet inte. Det är stora och G20-mötets löften föder stora förhoppningar, men det är bara förhoppningar. Inte facit.
Mycket avgörs också av hur varje enskild stat väljer att möta krisen nationellt, exempelvis hur USA väljer att hantera problemen inom sin banksektor. Det ska bli intressant att se hur den förstärkning av Internationella valutafonden (IMF) som G20-mötet nu utlovat, faller ut. IMF ska kunna ge stödlån på 750 miljarder dollar och ytterligare 250 miljarder dollar ska satsas för att öka likviditeten i världsekonomin.
På många sätt vore det en framgång att IMF kan visa sig vara ett positivt globalt verktyg som bistår och löser akuta problem i de områden där finanskris och lågkonjunktur har slagit som hårdast.
Storbritanniens premiärminister Gordon Brown lovade att G20-mötet var startskottet för en ny världsordning, där alla arbetar tillsammans och ser till det för den globala ekonomin gemensamma bästa. Det låter väl utmärkt? Men.
Det är ju en sak att säga och en helt annan att verkligen genomföra. Det återstår att se om denna grupp med mycket starka egenintressen på hemmaplan, med ganska vitt skilda intressen, verkligen förmår i det långa loppet att avstå från att söka egna fördelar i globalt svåra situationer.
Visst är det glädjande att mötet kunde enas om en strategi utan att peta allt för mycket i nationella budgetfrågor. Dessutom kunde man enas om en gemensam kritik mot protektionism och ett bättre stöd för frihandelsreglerna.
För USA:s president Barack Obama är det en politisk viktig framgång att kunna vända hemåt med en internationell överenskommelse i handen. Han lovade ju att det skulle bli Förändring även i USA:s syn på omvärlden med mer av dialog och samförstånd, än konfrontation.
Men det handlar ju inte bara om ekonomi eller storleken på de belopp som satsas från olika staters sida om det här krisen ska kunna vändas. Det handlar även om psykologi. Att tillföra hopp på en världsmarknad, där en av de största bristerna är förtroende, betyder mer än man anar.
Utan ett återskapat förtroende för och en förnyad tilltro till styrkan i det finansiella systemet, kommer marknaderna att fortsätta att skaka.
Denna grundläggande tilltro är en nödvändig grundsten i den konjunkturvändning som både marknadsföreträdare, medborgare och politiker längtar efter.