Storebror ska inte kika genom nyckelhålet
I Europaparlamentet fick Bodströms hjärteprojekt, att teleoperatörerna ska tvingas att lagra och tillhandahålla uppgifter om sina kunders ringande, sms-ande och surfande under en viss tidsperiod, tummen ned. Så långt ville inte EU gå. Men justitieministern ger sig inte. Därför är det hög tid att integriteten också blir en kärnfråga för den svenska riksdagen.
Det är ingen tvekan om att polisen ska ha handfasta och effektiva verktyg för att jaga misstänkta terrorister. Lagstiftningen ska också medge mycket vassa motåtgärder mot misstänkt terrorism. Men det finns ett viktigt nyckelord: misstänkt. När det finns uppenbara skäl att misstänka någon för något, då ska spelreglerna vara annorlunda och polisen ha klara befogenheter.
Problemet är att Bodströms övervakningsambitioner är mer allmänna och alldeles för svepande. Det är inte rimligt att skapa en ordning där alla betraktas som misstänkta tills motsatsen bevisats, som i förslaget om lagring av kommunikationsdata.
Staten behöver inte och ska inte ha koll på vem du sms-ade alldeles nyss från jobbet eller vilka tonåringar som nyss chattade småförälskat med varandra i ett visst forum. Risken att sådana enorma dataregister skulle läcka är dessutom mycket stor.
En parlamentarisk kommitté, fiffigt nog döpt till Integritetsskyddskommittén, ska 2007 redovisa om det, utöver nuvarande lagar och regler, finns behov av en särskild lag som garanterar varje individ rätten till en tydligt fredad och privat sfär. Det gör det. Gränsen där storebrors nyfikenhet och kontrollbehov måste stå åt sidan för individens frihet, måste vara tydlig.
I riksdagen är det centerpartiet som vill uppmärksamma integritetsfrågorna och i grundlagen garantera rätten till integritet. Dessutom anser partiet att konsekvenserna av varje ny reglering som gör intrång i integriteten, måste redovisas. På så sätt kan man stoppa onödiga myndighetsintrång långt innan skadan är skedd.
Olof Jonmyren
Så jobbar vi med nyheter