Stormen runt Ari blev onödigt stark
En namninsamling var ett sista (?) försök att förmÄ styrelsen att lÀgga alla korten pÄ bordet. Varför sparkades Ari Ruohonen som trÀnare för IBK Oxelsöund?
De som Àr pÄ Aris sida har inte alls köpt styrelsens förklaringar.
Framförallt har man hakat upp sig pÄ de dÀr oklara detaljerna som styrelsen tycker Àr deras ensak och ingen annans.
Stormen har inte ebbat ut.
SjÀlv Àr jag övertygad om att vi allihop kan lÀgga detaljerna Ät sidan.
Ordföranden Nils-Erik Duseng svarar nej, nej och Äter nej pÄ frÄgor om det finns nÄgon allvarlig enskild hÀndelse som tvingat fram beslutet att sparka Ruohonen.
Ari har inte förskingrat nÄgra pengar eller gjort sig skyldig till nÄgot annat kraftigt klavertramp.
I stÀllet Àr det mÄnga bÀckar smÄ som gjort att styrelsen bestÀmt en ny fÀrdriktning för föreningen utan Ari Ruohonen.
Ari Ruohonen Àr en speciell mÀnniska, det erkÀnner han gÀrna sjÀlv. Han Àr stark, kaxig, stolt och högljudd. Han tar plats. Han Àr som han Àr. Gillar man honom inte sÄ bekommer det inte Ari Ruohonen sÀrskilt mycket. Han har andra personer i sin omgivning som gillar honom desto mer.
Jag tror att styrelsen kÀnde sig överkörd av den enmansshow som Ari Ruohonen kan vara. AlltsÄ körde styrelsen i sin tur över Ari Ruohonen.
Den ledsnade pÄ att trÀnaren vuxit sig större Àn föreningen, pÄ stÀndiga kommentarer utifrÄn om högljudde Ruohonens agerande.
NÀr laget sladdade i tabellen hade man en anledning att gömma sig bakom.
SÄdana tyckte man uppenbarligen att man behövde nÀr det gÀllde en kille som varit med och startat föreningen och nÀstan blivit en ikon i IBK.
Man plockade fram nÄgra fler anledningar som man trodde skulle öka förstÄelsen för beslutet bland oxelösundarna.
Jag tror som sagt att vi kan strunta i detaljerna. Styrelsen ville bli av med en person som den uppfattade som besvÀrlig. SvÄrare Àn sÄ var det inte nÀr det gÀller sakfrÄgan.
En styrelse har all rÀtt i vÀrlden att sÀga att det sportsliga resultatet Àr för dÄligt. En styrelse kan utan vidare sparka en trÀnare om den kÀnner att det Àr för föreningens bÀsta.
Men man valde ett synnerligen klantigt sÀtt att gÄ tillvÀga.
SjÀlvklart visste sportchefen Stefan Johansson och resten av styrelsen vad det var för en person man förlÀngde kontraktet med i somras. DÀr fanns första chansen att agera.
Man borde ha sett problemen komma och nÀr droppandet frÄn mÄnga bÀckar smÄ till slut fyllt en hel bÀgare i styrelserummet borde man vÀntat med att göra sig av med Ruohonen tills kontraktet gÄtt ut och sÀsongen var över.
Skit samma om man dÄ hade legat i trean igen. Det kanske man gör ÀndÄ och vill man bygga en framtid utan Ruohonen sÄ Àr det ingen fara att skynda lÄngsamt, det Àr snarare en fördel.
Ett annat stort misstag var förstÄs att man inte var tillrÀckligt tydlig och smart nÀr man bestÀmde sig för att sparka trÀnaren mitt under sÀsongen. Man pratade inte med spelarna innan, spelare som nÀstan mangrant ville ha kvar sin trÀnare. Man var uppenbarligen inte intresserade av att föra en dialog med Ruohonen, och gav honom dÀrmed ingen chans.
Styrelsens tveksamma agerande i samband med att Ruohonen fick sparken orsakade en vinterlÄng hÀtsk sandlÄdedebatt som fick sin kulmen nÀr en av styrelseledamöterna anonymt hotades till livet om inte trÀnaren fick komma tillbaka.
Hela karusellen blev Àn mÀrkligare nÀr Ruohonen sjÀlv plötsligt blev trÀnare för tidigare bittra fienden Onyx.
Soppor brukar det blir nÀr trÀnare fÄr gÄ. De Àr tillrÀckligt matiga som de Àr, utan de snaskiga detaljer som aldrig har funnits i det hÀr fallet. Man kan hoppas att nÄgon annan styrelse har lÀrt sig nÄgot av just den hÀr soppan.
SĂ„ jobbar vi med nyheter