Kampen mellan Stockholm och Göteborg om att ha norra Europas högsta bostadshus – för att bräcka Malmös Turning Torso, påminner om en gammal Jonas Gardell-sketch, där han ironiserar över att besöksmålet Lummelundagrottorna på Gotland lanseras med att norra Europas största kvarnhjul finns på platsen.
Något liknande kan göras nu; alla ser så lyckliga ut, titta så högt det är! Men vem som har högst är i slutänden ointressant. Däremot kommer vi att behöva bygga högre i stadskärnorna för att klara det framtida trycket från urbaniseringen och nå målen för hållbar utveckling.
I stället för att tävla i vem som bygger högst bör konkurrensen mellan städer hellre fokusera på vem som bygger klokast. Det är en för mänskligheten avgörande utmaning.
Städer står för omkring 75 procent av världens energiförbrukning och för över 70 procent av de globala koldioxidutsläppen. Men städer rymmer också möjligheter att utveckla kreativa, hållbara lösningar för ett bra liv där det är gott om folk och ont om utrymme. För livet på landet gäller det omvända. Urbanisering i samklang med miljö och social gemenskap handlar inte bara om vägar, kollektivtrafik, vatten och avlopp, utan också om klokt konstruerade bostäder och klokt planerade miljöer.
I kustnära städer kan närheten till vatten användas på många sätt – med alltifrån båtgarage i höghus till solpanelsöar och algodlingar för framställande av biogas. I Stockholm pläderar Centern för eko-skyskrapor. Ibland kan det vara mer hållbart att bygga på höjden än över större ytor.
Svaren på utmaningarna är inte givna, det finns gott om både goda och galna idéer. Det som i dag kan låta som tokigheter kan mycket väl visa sig vara morgondagens självklarheter.