Storstadsuppror som vill peta Leijonborg
Lars Leijonborg leder idag ett sargat parti där striden mellan falangerna inom partiet kommit i öppen dager. Klyftorna mellan falangerna vidgas dessutom i takt med att opinionsframgångarna uteblir. Situationen är inte helt olik den som rådde inom centerpartiet när EU-motståndare och vänner av s-samarbete vädrade sitt missnöje med partiledningen.
Skillnaden är dock att folkpartiets kris verkar vara djupare. De öppna striderna inom folkpartiet försvårar helt klart möjligheterna för ett välbehövligt regeringsskifte nästa höst.
Att en ledare för ett parti med klena opinionsframgångar ifrågasätts är inte underligt. Däremot måste de öppna attackerna på Leijonborg betecknas som sällsynt råa.
Redan när Leijonborg valdes var han knastertorr, det är inget som han blivit under sina år som ordförande för ett krympande parti.
Folkpartisterna valde med öppna ögon honom som ledare. Uppenbart är att de som vill avsätta Leijonborg sneglat på de framgångar mittenkollegan centerpartiet rönt med sitt partiledarbyte.
I grunden är missnöjet med Leijonborg att likna vid ett storstadsuppror anfört av flaggskeppet Dagens Nyheter. Jan Björklund, skolborgarråd i Stockholm, lanseras av DN som den som ska efterträda Leijonborg.
Det är dock svårt att se på vilken grund man bygger antagandet att Björklund skulle lyfta folkpartiet. Björklund har en moderatlik framtoning, vilket skulle riskera att helt radera ut folkpartiet från rikspolitiken.
Trots en oenig valberedning och skarpa salvor från Dagens Nyheter finns det ett utbrett stöd för Leijonborg inom folkpartiet.
De flesta länsförbunden vill fortsatt se Leijonborg som ordförande. Om det beror på Leijonborgs kvaliteter eller brist på kompetenta efterträdare låter vi vara osagt. Hur det än ligger till måste folkpartiet lägga personstriderna bakom sig för att klara nästa val och där ingå i en ny borgerlig regering.
Den sakpolitiska profilen måste vässas och föras ut med gemensam kraft. Det finns inga genvägar till framgång.
Så jobbar vi med nyheter