Stramare men bättre för alla som vill tillbaka
Men det är ju så att reformen innebär att förutsättningarna att komma tillbaka från sjukskrivning blir bättre. Fast bättre ger inte samma stuns i rubriken.
Regeringen har dock lärt sig. Nu argumenterar man för sin sak när man presenterar en reform. Mindre energi ägnas åt att upprepa löften från valrörelsen. Det gör också att det går att bilda sig en uppfattning av den politiska viljan bakom åtgärderna.
Om regeringen inte hade förändrat något alls, hade den begått ett historiskt misstag. För det som var, var inte särskilt bra. Det räcker med att läsa sjukskrivningsstatistiken under regeringen Göran Persson.
Att ersättningen sjunker efter en längre tids sjukskrivning är, som regeringen påpekar, en lättnad jämfört med vad som tidigare har skett. Då fördes den sjukskrivne i stället ur systemet och in i statistiken över sjukpensionerade med 64 procent av tidigare lön i permanent ersättning.
Nu tillkommer vad regeringen kallar en förlängd sjukpenning innan sjukpension diskuteras och sjukpenningen knyts till en rehabiliteringskedja och rehabiliteringsgaranti. Det tillkommer åtgärder för att stärka företagshälsovårdens roll vid sjukskrivning och återgång till arbetet samt så kallad finansiell samverkan där Försäkringskassan kan använda en del av sina resurser för att köpa vård av landstingen i ett så tidigt skede som möjligt. Den som har blivit sjukskriven ska inte uppleva det som om man blivit hemskickad och bortglömd. Detta är budskapet.
Oppositionen vill framställa det som om ersättningsgraden i sjukförsäkringen är måttet på solidaritet med den som blivit sjukskriven. Regeringen vill visa att den genomför åtgärder som underlättar vägen tillbaka, där direkta krav på resultat även ställs på det offentliga systemet, visar verklig solidaritet.
Det hade varit riktigt spännande om rehabiliteringskedjan även försetts med kompensationsersättningar för patienten om eller när myndigheterna inte i tid ger den hjälp som uppdraget avser.
Så jobbar vi med nyheter