Strömavbrott fick honom att bli arkitekt
Från Oxelösund, via en rad kända arkitektoniska byggen, som Globen, har arkitekten Ulf Håkanson hittat tillbaka till Sörmland igen.
Det är lite rörigt hemma hos Nyköpingsbon och arkitekten Ulf Håkanson. Grejor står nedpackade i kartonger överallt. I vardagsrummet ligger nyinköpt golv oöppnat. Det ser ut som om han just flyttat in.
Jag har bott här i fem år. Nu först har jag fått ork att börja renovera, säger Ulf med ett leende och visar runt i det tre våningar stora radhuset.
Han skäms nästan över att säga på hur många kvadrat det är.
Nästan 200, rätt mycket för en som bor ensam. Men jag får skylla på att jag inte har någon sommarstuga.
Nu var inte tanken att han skulle bli ensam.
Jag fick förmånen att på nytt uppleva kärleken på äldre dar. Vi hann köpa radhuset men hann aldrig flytta in. Hon lades in för en magåkomma och kom aldrig ut igen.
Och då blir ju det här begripligt, säger han och slår ut med armarna i renoveringsröran.
Han är lättpratad. Tystnar gärna en stund och funderar innan han svarar. Ulf ursäktar sig dock och förklarar att han inte är speciellt strukturerad för tillfället på grund av en nära väns plötsliga bortgång.
För att råda bot på detta har han skrivit ned några noteringar på det som han vill ha med.
Att det blev arkitektyrket kan han tacka St Botvids kyrka ett strömavbrott för. En ung Ulf hade nämligen ett praktikjobb vid kyrkbygget.
En gång var vi på väg upp i hissen. Då blev det strömavbrott högst upp. När jag stod där och såg ut tänkte jag att jag kanske inte skulle bli väg och vatten-ingenjör. Jag skulle bli arkitekt!
Vad var det som hände?
Jag fick perspektiv på tillvaron, säger han med ett finurligt leende.
Vi går igenom en del av alla de arkitektprojekt han jobbat med under åren. Det har han också plockat fram. Det visar sig att det är långt ifrån alla som blivit förverkligade. Så är det i denna bransch.
Känns inte det jobbigt när man lagt ned så mycket tid?
Det roligaste är kanske att göra det.
Men hela Globenkomplexet var han med om att bygga.
Jag var sammanhållande arkitekthandläggare för cirka hundra arkitekter.
Tre års intensivt arbete mellan 198689.
Den femtonde mars 1989 skulle det vara klart. Då skulle Sverige spela mot Kanada. Det fanns ingenting annat att vinka på.
Globenprojektet tog massor av energi.
Den typen av jobb fordrar ganska hårda nypor vilket jag inte har. Efter det jobbet kände jag ett behov att göra någonting annat.
Redan två månader efter Globens invigning sjösattes detta sidoprojekt. Han tog ned sin segelbåt till Medelhavet. En resa genom Europas flodsystem. Där hade han den fram till 1994 då han seglade hem igen.
Jag var nere två till fyra sommarmånader varje år.
Nästan alltid med goda vänner som mönstrade på delar av sträckan. Han visar en reseberättelse i ljus röd tjock pärm som han skrev. Det är som en blogg-berättelse nedskrivet nästan hela tiden precis när saker och ting hände.
Med Oxelösund som barndoms- och uppväxtstad är det rätt naturligt att han gärna njuter av havet på olika sätt.
Det väger precis jämt mellan paddling och segling. Jag brukar göra båda samtidigt. Tar med mig kajaken i segelbåten och hoppar in när jag kommit ut bland öarna. Det är perfekt.
Han tycker själv att han mest förknippas med att alltid vara sen.
Jag är känd för att alltid komma i absolut sista stund.
Så nu gör han det.
Ja, annars blir ju folk besvikna, skrattar han.
Efter ett över två timmar långt och trevligt samtal kryper det också fram att han varit lite stressad över intervjun.
Närmast väntar i alla fall en filmresa till Bollywood i Indien. Det är Sveriges Förenade Filmstudior som arrangerar. Han har tidigare varit med på en resa till Kina 2002. Film skulle han säkert kunna prata om i två timmar till.
Så jobbar vi med nyheter