Strukturfel

Facket Kommunal funderar på att ta fram en extra försäkring till sina medlemmar som ska ge extra pengar utöver a-kassan vid arbetslöshet. Det är väl i sin ordning, om medlemmarna är med på att betala för detta så klart. Naturligtvis framför fackrepresentanterna det i Ekot exempelvis - som om det inte finns någon a-kassa alls efter den reform som alliansen genomfört. Det riskerar den grundläggande trovärdigheten i utspelet, om man säger så.

LO:s vice ordförande Leif Håkansson snurrar till en ytterst egen tankekedja inför radiolyssnarna. Staten ska stå för en grundläggande trygghet om man blir arbetslös, påstår han. Nja, så är det ju inte. Staten ska stå för en grundläggande trygghetsförsäkring vid arbetslöshet förutsatt den försäkrade också betalar en del av försäkringskostnaden. (Den som missar detta blir av med all rätt till ersättning innan man ens hunnit säga arbetsförmedlingen, där är a-kassorna ofta hypersnabba.) Att LO-pampen säger så beror ju på att han jobbar för socialdemokraterna.
I dag har vi en arbetslöshetsförsäkring som till en väldigt stor del finansieras av statskassan och som ger en grundläggande trygghet för den som blivit utan jobb och behöver skaffa sig ett nytt precis som tidigare.

Fackliga tilläggsförsäkringar för medlemmarna finns det gott om. En del är bra, andra är ja, troligen konstruerade av andra skäl. Vissa fack kommer nu att skapa nya, andra kommer att sänka sina medlemsavgifter. Alla väljer strategi för att tjäna medlemmarna på bästa sätt. Kommunals tilläggsförsäkring verkar tydligen främst handla om att höja taket i a-kassan, att medlemmarna ska kunna få ut mer än max 18 700 kronor i månaden. Om Kommunals medlemmar vill att medlemsavgiften ska inbegripa ett extra försäkringstillskott för den som blir av med jobbet, så är det ett helt okej sätt att använda medlemmarnas pengar på.

Det tycker inte Leif Håkansson. Han vill använda dessa till annat, att sponsra ett politiskt parti exempelvis. Takhöjningen får skattebetalarna ta. Tja, alla prioriterar vi olika. Sist jag kollade så är dock medlemsavgifterna en fråga för medlemmarna och vad man får och bör få för dessa pengar är också en fråga för medlemmarna. Fascinerande nog dyker det ständigt upp fackliga toppnamn som tycker sig ha någon form av partipolitiskt veto över vad fackavgifterna ska gå till och inte.

Även LO-topparna måste lära sig att skilja på statens kassa och fackens kassa, mellan egna och andras pengar.