Han skriver minst en roman per år, men de böcker Stephen King främst förknippas med skrevs för länge sedan. De är inte nödvändigtvis hans bästa, men har stories som inte liknar några andra. En rabiessmittad hund, en flicka som blir bombarderad med tamponger i duschen, en mordisk bil. "Cujo", "Carrie" och "Christine" är inga fullträffar i strikt litterär bemärkelse (försök själv skriva en roman om en blodtörstig bil) men de är genialiska på samma sätt som Harry Potter och Pippi Långstrump är det.
Nu är det 2015 och Kings sextionde-nånting roman heter "Mr Mercedes" (han gillar ju bilar). Kampen står mellan en dyster pensionerad snut vid namn Bill Hodges och den psykopatiska ynglingen Brady Hartsfield.
Brady är i dryga 20-årsåldern och bor tillsammans med sin alkoholiserade mamma som han (något motvilligt) attraheras av. Ingen vet att Brady också är Mr Mercedes, som för några år sedan körde rakt in i en folkmassa, dödade åtta personer men undkom polisen.
Av alla fall Bill Hodges utrett i tjänsten är det ouppklarade bilmordet det som plågar honom mest. Var han verkligen tillräckligt noggrann? Hur var det med Olivia Trelawney, den snipiga överklasskvinnan vars Mercedes mördaren stal och som Hodges valde att inte tro på när hon envist hävdade att hon inte glömde nyckeln i tändningslåset. Plågad av samvetskval tog Trelawney sitt liv.
Mr Mercedes skriver ett brev till Hodges, lockar och leker med honom nästan som ett tidsfördriv. Men ex-snuten är smart och noggrann och det psykologiska spelet tar oväntade vändningar. I Brady väcks planer på ett dåd ännu värre än en bilmassaker.
"Mr Mercedes" marknadsförs som Kings första renodlade thriller. Med det menas antagligen att a) ingen har övernaturliga förmågor à la pojken Danny i The Shining och b) att det saknas fantasy-inslag som i Det mörka tornet.
Första eller ej, klart är att det är en nedtonad men skärpt King som inleder sin trilogi om Bill Hodges. Och precis som i andra habila thrillers finns en suggestiv kraft som får läsaren att vilja följa huvudpersonen och hans kumpaner – den intelligente och charmige grannen Jerome och den hypernervösa Holly.
Men skildringen av Brady Hartsfield hade kunnat göras bättre. King hoppar mellan Bradys tankeliv och ett sakligt konstaterande av hans beteende, ett ständigt sicksackande mellan inifrån- och utifrånperspektiv som gör att massmördaren framstår som... ja, inte så skrämmande. Att "Mr Mercedes" är en okej King-roman säger en del om hur bra han är när allt klaffar.