Landskamreren var nämligen landshövdingens närmaste man och landshövdingen, Germund Cederheilm, var inte på plats när ryssarna attackerade den svenska ostkusten.
Redan innan anfallet 1719 hade landshövdingen flytt från staden. Föga hjältemodigt kan tyckas. Inför flykten rekvirerade han dessutom alla tillgängliga hästar i Nyköping, så att han kunde rädda sina ägodelar.
Kanske var det hans befläckade rykte, kanske var orsaken någon annan. Hur som helst satte landshövdingen aldrig mer sin fot i Nyköping.
Landshövdingen uppgifter sköttes i stället av Jakob Sundler. Under ryssbranden förstördes nästan vart enda hus i hela Nyköping och Jakob Sundlers hus på Västra Storgatan var inget undantag.
Bygget av den nya gården började kort efter branden och enligt mantalsskrivningen var Jakob Sundler och hans familj skriven i det nya huset 1720.
Men trots att familjen uppenbarligen bodde i huset 1720, blev byggnaden sannolikt inte helt färdigt förrän några år senare.
Under de första åren förekom inte någon affärsverksamhet i lokalerna, utan byggnaden användes för bostadsändamål och fungerade som landskamrerens kontor.
Handeln, som Hellmanska gården är så starkt förknippad med i dag, började 1789. Då öppnade nämligen en kryddkammarhandel i lokalerna. I dag skulle vi säga livsmedelsaffär.