Svängig krogshow i Nyköping

Och med mat och styrkedryck till så blir det ännu bättre, och om det är lite tuffare musik, ja då är det verkligen trevligt att rockas.
Nyköping kan skratta sig lyckliga över att ha en så begåvad kvartett sångerskor som på fredagskvällen premiäruppförde sin nya krogshow. Linda Wider, Linda Björkborg, Johanna Lewerin och Ida Schöön är riktigt bra på att sjunga. De har röster som verkligen passar ihop. Solosång, stämsång och körsång är beståndsdelar som är helt naturliga för dessa charmiga damer. Premiärnerver såg man inte röken av.
Upplägget är i stort sett detsamma som vid förra årets föreställning Svenska delikatesser. Man portionerar ut showen i små munsbitar och maten kommer däremellan.
Vi får redan från början veta att det faktiskt inte är en nöjeskväll vi hamnat på utan här ska vi lära oss allt om rockens historia i föredragsform. I begynnelsen var blues och 40 låtar och tre timmar senare landar vi i den rock som spelas idag.
Det upplägget fungerar bitvis riktigt bra. Bäst är föreställningen när de fyra sångerskorna både agerar och sjunger. Blocket som avhandlar gitarrockarnas konflikt med syntälskarna är både fyndigt och oväntat. Avdelningen om censur inom rocken är också kul. Elvis höfter rörde sig verkligen på ett kriminellt sätt.
De fyra rockande tjejerna vill väldigt mycket med sin show. Lite väl mycket ibland. Det är väl kanske en regifråga, men om man redan i öppningsnumret är ute och sjunger i publiken flera gånger blir det svårt att toppa det senare. Ibland spelas det också över en del och det tenderar att bli roliga timmen, men tjejerna gör sin grej fullt ut och deras glädje smittar av sig så att de ändå klarar sig med äran i behåll.
Att lyfta fram någon av tjejerna behövs egentligen inte då de håller så hög klass röstmässigt, men Linda Widner har det lilla extra i både utstrålning och sång. Hennes solopartier lyfter verkligen.
Musiken är förinspelad och fungerar så som förinspelad musik gör. Det blir inte så svängigt, men helt okej. Det är dock ett rejält lyft att ha en livegitarrist med på scenen. Det gör musiken mycket mer levande. Christian Bengtsson kan sina licks och får välförtjänta applåder vid flera tillfällen.
Koreografin är enkel och smart, och kostymen stilfull och vacker.
Om vi lärde oss något nytt under föredraget om rockens historia låter jag vara osagt, men underhållna kan jag gå i god för att vi blev.