Svärd mot VM som proffs
Gunilla Svärd gör svensk årspremiär på söndag då Måsenstafetten avgörs. Ett av våra hopp under VM i Västerås gör en intressant proffssatsning och känner sig mera tillfreds med tillvaron än någonsin.
Det känns så skönt att bara ha markservicen och orienteringen att tänka på. Jag kan vila mellan träningspassen och få mycket mera tid med och vår dotter (Lina, tre år), säger Gunilla Svärd.
Eftersom min man (Staffan) ska disputera i maj, behöver vara massor på jobbet och det tidigare har varit han som har gjort nästan allt här hemma var jag tvungen att hitta en lösning. Nu kan jag bara hålla på med det som är roligast, så allt känns helt perfekt.
Nu får ett orienteringsproffs inte direkt några pengar att lassa in på bankkontot.
Jag har en bra uppbackning, men man är ju ingen fotbollsproffs direkt. Det räcker för att få det att gå runt.
IF Thor ska, enligt förhandsritningarna, tillhöra favoriterna i Måsenstafetten tillsammans med Södertälje, Leksand, Uppsalakonkurrenten Linné och så norska Nydalen.
Mm, det finns alltid osäkerhetsfaktorer så här tidigt, men vi kommer i alla fall med bästa laget och när vi hade det var vi ju bra med i småstafetterna förra våren. Leksand och Södertälje har jämna och bra lag. Och Nydalen kan nog säkert också vara med därframme, säger Svärd, som bara väljer bort Måsenstafetten de år då kartan är alltför bekant vilket absolut inte är fallet i år.
Det kan bli så att Svärd lär upp sina banekvinnor . . .
Jag ska leda träningspass med Nydalen och instruera lite om Sörmlandsterrängen både fredag och lördag.
Hon hoppar därmed över Södertäljes individuella tävling. Måsenstafetten blir den svenska premiären.
Åh, jag är alltid så sugen på att springa i svensk terräng på vårarna man står där och nästan spricker innan man kommer ut skogen.
Svärd tävlade förra veckan i den fotbollstokiga staden Lecce på den syditalienska klacken.
Där bjöds det på udda terräng. Och udda kartor.
Kartorna stämde ju och så, men det var 3000-delskartor med oerhört många detaljer (i Sverige springer man med kartor som är 1:10 000 eller 1:15 000 av verkligheten). Det var många som sprang oerhört mycket för långt om man säger så.
Svärd var trea i terrängen runt en ravin i Ginosa. Hon kom femma på parkvärldscupen inne i Lecce med gator och gränder som tävlingsplats och var sammantaget nöjd.
Jag kände att jag kunde ha sprungit betydligt bättre och hängde ändå med skapligt. Det gav ett ganska skönt kvitto.
Svärd tänker sig bara en enda toppning i år. EM i Danmark är förvisso ett delmål, men annars är det på vägen till VM i Västerås a l l t fokus ligger. Förutsättningarna för uppladdningen skulle inte kunna bli bättre.
De två kartor som landslaget ska slipa på under VM-uppladdningen är lika med Gunilla Svärds grannkartor.
Bara tio minuters bilresa till den närmaste. Det känns som att terrängtypen bara sitter där. Man behöver aldrig tänka en enda sekund extra i onödan. Skillnaden blir trots allt stor mot ett VM i Mellaneuropa då mycket tid får läggas ner till att diskutera hur man ska tackla olika detaljer i en terräng som vi inte alls är vana med.
Sverige har lite slagläge inför VM. Och visst finns det respekt hos konkurrenterna.
Schweiziska överlägsna världsettan Simone Niggli-Luder har flyttat till Sverige. Norska veteranen Hanne Staff tänker köra hela svenska elitserien.
Kan ett VM-guld i Västerås rent av bli en perfekt slutpunkt för hela din karriär?
Det är så svårt att säga nu så här långt innan. Det kan ju ge blodad tand också.
Är det svårt att välja vilken distans du ska satsa på?
Tidigare år har det varit splittrat, men i år har jag bestämt mig att det är klassiska distansen först och främst och sedan medel i andra hand som gäller. Helst vill jag springa dom två loppen och stafetten men det kommer vara många som vill slåss om stafettplatserna.
De hetaste svenskorna just nu är Jenny Johansson, Emma Engstrand, Svärd och Karolina A Höjsgaard, som missar söndagens stafett där hennes lag Domnarvet deltar. Gunilla och Karro var båda med i silverlaget i Schweiz. Smått unikt att en så liten klubb som OK Måsen har fostrat två tredjedelar av ett lag på en VM-pall.
Vi sa det till varandra när vi stod där på upploppet och väntade på upplösningen. Det hade förstås varit ännu bättre med två i ett guldlag, så lite bittert var det ju också, säger Svärd men erkänner drömmen faktiskt kan besannas i höst.
Finns det någon förklaring?
Vi hade en fullständigt fantastisk ungdomsverksamhet i OK Måsen när jag växte upp. Helt enorm. Det hade kunnat finnas kvar ännu flera elitlöpare från den tiden, säger Gunilla Svärd.
Så jobbar vi med nyheter