Svårt för fuskarna att fiffla vid test

Ett vanligt kök, en vanlig kökslampa, ett vanligt bord.
Men glasburkarna med gröna och gula lock hör inte till juldekorationerna.
Det är i dessa de beryktade A- och B-testen ska fyllas.
Elisabeth har bara varit med på fyra kontroller så här långt. En skyttetävling, en volleybollmatch, ett träningspass med kanotisterna innan VM och ett med en del av simgymnasiets elever efter en tävling.
Och hon är positivt överraskad att ha blivit så väl mottagen av alla.
Jag hade nog trott att de skulle vara lite mer negativa. Jag är ju ändå den som ska kontrollera dem. Men alla har tyckt att det är bra att vi kommer så att de får visa att de är rena.

I Sörmland finns det tolv dopingkontrollanter och biträden. De gör i snitt fem till 20 kontroller var per år.
För att hålla bra kvalité på sitt arbete som kontrollant är det sagt att man bör göra fem till tio kontroller per år. Skulle det bli så att man varje vecka måste ut och göra test kan man inte ha det här som en fritidssysselsättning längre utan då måste man vara heltidsanställd, säger Elisabeth, som halkade in på den här banan just på grund av sitt stora idrottsinresse.
Ser du dig själv som den goda människan i jakt på idrottsvärldens fuskare?
Jag har aldrig haft de tankarna, nej. Istället är det väl så att jag vill se rena vinnare. Jag vill ha en ärlig kamp. Och att vi åker ut och kollar dem hoppas jag uppmuntrar dem att fortsätta att vara rena.
Skulle du bli glad eller ledsen om du fick fatt i någon dopad?
Det skulle kännas sorgligt men ändå bra.
Hur ren är då sporten i Sverige? Under 1990-talet togs det 36 000 prover. Av dessa var 480 positiva. De flesta inom styrkesporterna. De vanligaste dopingbrotten är anabola steroider (64 procent), vägran att genomgå kontroll (20 procent), stimulantia (8 procent) och narkotiska analgetika (sex procent).
Men brukar säga att det rör sig om en procent som är dopade, säger Elisabeth.

Mörkertalet kan ligga i gråzonen, det vill säga motionärerna. Dopingkommissionen kan i dag inte gå in på ett privat gym och ta prover. Om inte gymägaren själv vill det så klart, men då tas pengarna ur egen kassa och inte ur RF:s.
Men det finns ett lagförslag så det kanske blir så att vi kan gå in och göra tester där också så småningom. Det skulle underlätta för oss.
Är vi i Sverige blåögda för det här med doping? Det pratas alltid om fuskande finländare och ryssar, men när vi åker fast kommer det som en chock?
Det har ju visat sig att även svenskar fuskar.

Först var det anabola steroider, sedan tillväxthormon och på sista tiden epo. Gendoping lär komma härnäst.
Vi var på en konferens som handlade om det. Det kom fram ganska intressanta frågeställningar faktiskt. Till exempel, ska Kajsa Bergqvist och Stefan Holm få skaffa barn tillsammans? Är inte det en typ av prestationsavel? Med hästar är det tillåtet med prestationsavel, men inte hos människor än så länge.
Gendoping är än så länge väldigt svårt att upptäcka. Man måste söka precis på det ställe där genmanupulering skett för att hitta något.
Finns det något slut? Hur ska man någonsin få tag i alla fuskare?
Elisabeth tycker att man ska börja från botten.
Etik- och moralkurser skulle vara obligatoriska för till exempel kemister och tekniker. Fem poäng mer eller mindre. Jag tycker att det måste börja där, då kanske vi sållar bort avarterna.