Svävande skulptur i aluminium och metall
Som ett flygande tefat till formen är överdelen av Gnestakonstnären Charlotte Öberg Bakos skulptur Svävande lind. Senare i vår kommer den att ta plats i sitt nya hem, en rondell i Lindesberg.
Det är oftast så det går till, att man blir inbjuden att tävla. Nu var jag extra motiverad eftersom min mamma bor på ett sjukhem i Lindesberg. Jag tänkte att jag då skulle få chans att hälsa på henne lite oftare.
Det är ingen liten pjäs som hon har gett sig på. Fem meter i diameter kommer den att bli, och dessutom i ett så svårjobbat material som aluminium. För att kunna frakta den måste hon såga itu den och sedan hissa ner den genom ett hål i taket. Som tur är finns det gott om plats i den gamla fabriken. Hon har ett helt våningsplan till sitt förfogande.
Själva itusågningen är planerad in i minsta detalj för att det ska funka, precis som resten av skulpturen. Vad som för det otränade ögat ser ut som ett slumpartat arbete är i praktiken matematik på hög nivå. Bakgrunden på arkitektbyrå kommer alltså väl till pass.
Allt är uträknat, från hur långa stängerna ska vara, till vilken vinkel det ska vara på dem, hur den sitter ihop. Så det är långt ifrån en slump att den ser ut som den gör.
Till sin hjälp har Charlotte Öberg Bakos en modell i bambu, vilket är hennes egentliga material.
Det går ju inte att göra en utomhusskulptur i bambu, därför blev det aluminium, förklarar hon.
Hon använder sig av samma speciella metod för att forma aluminiumstängerna som hon gör med bambu, vilket är lite av en yrkeshemlighet hon inte vill avslöja.
När skulpturen är färdig och itusågad ska den lämnas in för lackering. Eftersom den är så stor kan de inte använda någon maskin utan måste lackera den för hand. Att göra det lätt för sig är inget som är aktuellt.
Att måla tavlor hade onekligen varit enklare, men sånt väljer man inte. Att jobba med kroppen var mer min grej, säger Charlotte Öberg Bakos.
När skulpturen så är rödlackerad ska den sättas på plats. Tre metallstolpar på fem meter ska tillverkas av en metallverkstad. De kommer att stå som grund för skultpuren, som kommer att fästas i dessa med hjälp av vajrar.
Jag tänkte mig en abstrakt lind. Jag kan till och med tänka mig att det byggs lite fågelbon i den, säger Charlotte Öberg Bakos och förklarar tanken bakom formen:
Ofta när det handlar om rondellutsmyckningar är det en stor koloss som står i mitten och skymmer sikten. Den här kommer att vara så hög att du ser den på håll, men samtidigt ser du genom den och har god sikt. Eftersom den är rund tror jag att man kan se den på håll och associera till en rondell.
Samtidigt som hon pratar klättrar hon in i skulpturen, med hjälp av yogaliknande rörelser. Där kommer yogaträningen till pass.
Det känns nästan lite som att vara i spindelväv. Jag tycker oftast att det är tomrummet som är det mest spännande. Det är där det viktiga händer på något sätt.
Hon tittar nästan ömt mot sin snart färdiga skulptur. Att de blir som ett barn, det erkänner hon.
Efter varje grej som jag har gjort vill jag göra en ny för mig själv. Och jag tänker i bland att jag ska hälsa på mina konstverk i deras nya hem.
Och kanske kan hon få göra flera rondellskulpturer. Hon hoppas i alla fall på att få göra något här i trakten och försäkrar att idén till den svävande linden går att använda fler gånger, eftersom formen på överdelen går att variera. Om så skulle vara fallet, får hon i alla fall inte så långt att åka när det är dags att hälsa på.
Så jobbar vi med nyheter