Det är inte så många som hinner bli jubeldoktor eftersom det ska ha gått 50 år sedan doktorsceremonin genomfördes. Men Sven Malmskog från Nyköping hinner. 1968 fick han sin doktorshatt i Stockholms stadshus för sin forskning vid naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet.
Det var kärnfysiken som tog honom och hustrun Ann till Nyköping i början av 1960-talet. Han hade börjat jobba på AB Atomenergi när de fortfarande höll till i Stockholm. Men när delar av Hånö säteri intill den djupa Tvären valdes som plats att bygga forskningsreaktorer på flyttade Sven och Ann med till Nyköping och Studsvik.
De första åren präglades arbetet ute vid Studsvik av framtidstro och teknikoptimism. Tron på kärnkraften som energislaget som skulle bygga folkhemmet var stor och Sven Malmskog hade inga svårigheter att få anslag till sin forskning om atomkärnans struktur. Men runt 1970 förändrades samhällets syn på kärnkraft.
– Det blev plötsligt fult att jobba med kärnkraft. Innan var det förmånligt och inne med kärnkraft och vi som utvecklade det fick massor av pengar, berättar Sven Malmskog.
Men när diskussionerna om kärnkraftens baksidor blev kraftigare försvann anslagen till Sven Malmskogs forskning.
– Det skulle vara solceller och vindkraft, och så har det fortsatt. Det är en politisk fråga, säger han.
– Jag stod inför valet att flytta tillbaka till Stockholm eller börja jobba med annat på Studsvik.
Men Sven och Ann var då etablerade i Nyköping med två döttrar och valde att stanna kvar. Han började i stället arbeta med säkerhet i kärnkraftverk och byggde simulatorer för att iscensätta olika scenarier i kärnkraftverk. Något han fortsatte med i cirka 40 år.
I dag är både Sven och Ann pensionärer, men inte på något sätt trötta för det. De träffades på en skoldans när de var 17 och 16 år och de dansar fortfarande.
– Vi leder squaredance här i Nyköping. Det enda svåra är att jag hör sämre och inte hör musiken så bra, säger Sven och skrattar lite.
De gillar också att golfa och att träffa barnbarnen som börjar bli stora. Och till ceremonin på Stockholms stadshus på fredag har han bjudit med både hustrun Ann och de två döttrarna.
När inbjudan kom visste varken Sven eller Ann om att det fanns något som hette jubeldoktor, så det kom som en trevlig överraskning.
– Det ska bli roligt, det är en uppskattning av det man har gjort, säger Sven.
Och nog tänker han dansa lite på balen, även om han säger att döttrarna nog är mest exalterade över att få gå på bal på stadshuset.
– Jag kan nog dansa lite med dem också.