Svensk-kubanska krisen

!Kuba ber inte om ursäkt för det pinsamma angreppet mot Sverige i samband med den svenska kritiken mot den kubanska regimens brott mot mänskliga rättigheter. Så därmed har vi en rejäl diplomatisk kris.
Den är inte ny. Det är bara det att kalla krigets tid ligger bakom oss och vi har måhända glömt hur det kunde kännas. Men motsatsen mellan demokrati och kommunism tål att påminnas om. Särskilt när en kommunistisk stat hävdar att ingen får kritisera den när den kränker de egna medborgarnas mänskliga rättigheter.
Den svenska regeringens hållning har ett brett stöd i riksdagen (vad vänstern tycker är oklart) och utrikesminister Carl Bildt backas upp av EU. Förhoppningsvis påverkar detta hur hela EU i fortsättningen hanterar kommunikationerna med Castro-regimen. Problemet är att det inte bara går att stänga dörrar. Det vinner bara diktaturer på. De vill lägga locket på. I stället måste EU:s och Sveriges stöd till de demokratiska krafterna i Kuba intensifieras och dialogen med dessa upprätthållas och stärkas.
Människors inneboende önskan efter demokrati, rättssäkerhet och yttrandefrihet är det största hotet mot regimerna på Kuba såväl som i Vitryssland, för att ta ett annat illustrativt exempel.