Svenska (s)jälvbilden på väg att krackelera

Spegeln sprack från kant till kant. Det är titeln på en av deckarförfattaren Agatha Christies böcker, men kunde lika gärna vara en illustration av vad som är på väg att ske med den svenska självbilden. I en debattartikel i DN gör Sören Wibe, EU-kritiker och riksdagsman, upp räkningen med det egna socialdemokratiska partiet. Anledningen är partiets katastrofala resultat i EU-valet.

Sören Wibe gör sig till tolk för hela den socialdemokratiska väljarkåren.Tålamodet är slut. Utrikesministern Laila Freivalds och EU-kommissionär Margot Wallström, har båda enligt Wibe, bidragit till att socialdemokratin inte längre är trovärdig. Nu kan bara Göran Persson rädda det hela genom en sanering av partiet, skriver han. Vad Wibe säger är: Kasta EU överbord, ro hem i Harpsundsekan och stäng gränserna!
Ilskan över en ohörsam och maktfullkomlig partiledning, som försöker lura medlemmarna och diskriminerar EU-kritiker projiceras på EU. Sören Wibe konstaterar att det socialdemokraterna lovade när Sverige blev medlem i EU inte stämmer med verkligheten. Huvudargumentet att Sverige skulle hjälpa det röda Europa på traven stämde inte. Det visade sig att de inte ville ha någon hjälp. Och att Europa har blivit blått. Därför att medborgarna i dessa länder vill ha det så. Inte heller socialdemokraternas ambitioner på det sociala området har uppfyllts.
Göran Persson gjorde visserligen ett tappert försök att visa vägen för de nya EU-medlemmarna. Han fick svar från Slovakien, att de visst kände till den svenska modellen men att det finns andra man hellre prövar.
Problemet ligger inte i EU. Problemet ligger i den svenska självbilden.
Folk vill veta sanningen, kräver Sören Wibe. Om folk fick veta sanningen om hur Sverige har stagnerat i förhållande till övriga Europa, skulle EU-debatten kunna föras med helt andra utgångspunkter. Problemet är att socialdemokratin har gått in i EU på felaktiga premisser. De har låtit sina väljare leva i tron att allt ska bli som förr samtidigt som Sverige ska hjälpa de andra länderna att bli som vi. Istället har socialdemokraterna insett att de måste föra en helt annan politik, inte på grund av EU, utan för att omvärldsutvecklingen kräver det. Det är bara det att de inte berättat det för sina väljare.

Klyftan inom det socialdemokratiska partiet mellan de som tror att den svenska välfärden kan räddas genom att stänga gränserna, och de som är övertygade om att man måste delta i det internationella utbytet, är vidöppen. Den vidgas dag för dag.
En stor majoritet av väljarkåren har trots allt gett sitt stöd till det europeiska samarbetet i helgens EU-val. Det ger intressanta möjligheter för de borgerliga partierna.