Sverige gör skillnad för ålen och torsken

Regeringens uttalade ambition är att - jämfört med den gamla uppställningen i Rosenbad - föra en EU-politik som ger resultat och inte blir kvar på plakat.
För allmänheten är det inte alltid lätt att uppmärksamma skillnaderna i vad som nu görs och vad som då bara pratades om.
Men ett talande exempel är jordbruks- och fiskepolitiken, där jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) är ansvarig. Under de första nio månaderna vid rodret har flera viktiga överenskommelser förts i hamn på EU-nivå.
Skillnaderna mellan då och nu handlar inte minst om förutsättningar. Den förra regeringen satt i minoritet och de gånger det faktiskt fanns något intresse för EU-frågorna var s-regeringen utlämnad till plakatpolitiken som bedrevs hos samarbetspartierna. På EU-nivå var miljöpartiets ofta extrema hållning ett oöverstigligt hinder för vänsterregeringen. Så verkar det också förbli.
Allianspartierna har majoritet i riksdagen. Ministrarna kan komma till EU med riksdagens grundmurade stöd. Att Eskil Erlandsson har lyckats förändra bilden av Sverige på jordbruksministermötena, från ytterlighet till samförstånd, är helt i regeringsförklaringens anda. För ålens och torskens skull har detta rent av varit avgörande.
Under förra regeringen hände inte mycket vad gäller torskkvoterna i Östersjön, den nya jordbruksministern förhandlade fram en tydlig sänkning av kvoterna redan år ett.
Den europeiska ålen har, inte minst via ett skickligt svenskt förhandlingsarbete gentemot Italien, fått ett program för återhämtning. Nu höjer regeringen ambitionsnivån och föreslår att EU tar bort träda-ersättningarna inom jordbruket. Det är högkonjunktur och hög efterfrågan på mat och dessutom en kraftigt stigande efterfrågan på biomassa. Allt fler stater ställer om sin energi- och bränslepolitik. I Nordamerika går stora mängder av majsskörden till etanol, vilket pressar upp matpriserna. Det finns många goda skäl att EU ökar utbudet av mat och biomassa - även för export - och allt färre att låta jord ligga obrukad.
Eskil Erlandsson hävdar att de framgångar som nu nåtts på flera viktiga områden aldrig hade varit möjliga med det förra regeringsunderlaget.
Det gör skillnad att ha ett politiskt samarbete där man litar till varandra, där man styr tillsammans och då har lättare att kompromissa. Det gör skillnad att fokusera på resultat och inte ställa ultimativa krav. Det är skillnad på höger och vänster i den svenska Europapolitiken.