Sverige-kritisk videokonst i Chile

Alexis Oyola går tillbaka till sina chilenska rötter med en separatutställning på Chiles motsvarighet till Moderna Museet. Där ställer han ut verk ur sin Sverigekritiska videokonst.

Övrigt2005-10-06 10:31
Det är bara några timmar kvar till Alexis Oyola ska sätta sig på planet för den dygnslånga flygresan till Chile när vi träffar honom, i hemmet utanför Ålberga. Allt känns så genomsvenskt på något vis. Det röda huset med vita knutar ligger mitt i skogen med en åker som närmsta granne. Hunden Molly springer runt våra ben och Alexis bjuder på kaffe och hembakad äppelpaj.
Alexis är uppvuxen i Brandkärr i Nyköping. Hans pappa kommer från Chile och mamman från Ryssland. För några år sedan bestämde sig Alexis och sambon Anja att flytta till Chile, för att se hur det var att leva där. Alexis hade länge haft den tanken och kände att om de inte reste så skulle det bli en sådan sak man i hela livet funderar på varför man inte gjorde. Det skulle visa sig att landet där han har sina rötter inte alls var vad han trodde.
Jag har ju varit där på besök, men jag blev jättechockad. Vardagen är ju annorlunda, jämfört med hur det är när man bara är och hälsar på.

Det Chile som Alexis möttes av var karriäristiskt och materialistiskt.
De unga i Chile har inte alls kvar den äldre generationens tankar om solidaritet. Det var en överraskning för mig. Det samhällsklimatet som råder där var så fjärran. Dessutom upplevde jag att många där var rasistiska mot urinnevånarna, säger Alexis kritiskt och berättar vidare att det hårda samhällsklimatet i Chile gjorde att de flyttade hem igen efter ett halvår.

Om Alexis i vårt samtal är kritisk mot Chile så är det ingenting mot vad han är mot Sverige i sin videokonst. De två verken han ska ställa ut under tio dagar på Museo de arte contemporano i Santiago heter Making the enemies och Revir. De är mycket politiska och är inspirerade av Alexis egen uppväxt och bakgrund. Eftersom hans mamma var sovjetisk medborgare och hans pappa hade studerat och forskat i Moskva har han sett västvärldens rädsla för öst på nära håll.
Min pappa jobbade på luftlaboratoriet ute på Studsvik. Under 70- och 80-talet var hans post ofta kollad innan han fick den.
Jag har försökt att ta reda på om mina föräldrar blev registrerade under den tiden, men har inte kunna komma åt arkiv och sådant. Jag har fått något brev med svaret att de inte kan titta på det fallet eller nåt liknande. Lite konstigt.

Förutom att vara inspirerade av hans egen barndom handlar verken också om den problematik som uppstod politiskt sett när Sovjetunionen upplöstes.
När Sovjet försvann, så försvann också fienden. Vem skulle bli fienden nu? USA bestämde att deras, och också Sveriges fiende skulle bli terrorismen. Men jag frågar mig vad poängen med att skapa en ny fiende är. Jag köper inte hela resonemanget, säger Alexis.
Making the enemies och Revir visades, tillsammans med några andra verk, på Sörmlands Museum i Nyköping för två år sedan. Där fick de bra respons. I Malmköping däremot orsakade han en bystorm.
Besökarna tyckte att jag gick lite väl långt i kritiken av Sverige och kom med kommentarer som att jag skulle åka tillbaka därifrån jag kom och sånt.

Hur konsten kommer att tas emot i Chile vet han inte, men han är spänd av förväntan. Och kan kanske röra om lite.
I Chile har man en bild av Sverige som den ultimata demokratin. Jag tror att jag kan berätta något som de inte vet.
Men svenska ambassaden vet vad jag ska visa. De sponsrar mig till och med med utrustning. Så där är det nog lugnt, säger Alexis med ett leende.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om