Sverige måste visa att rädslan kan övervinnas

Utrikesminister Anna Lindh kan andas ut, åtminstone tillfälligt. Att dirigera utvidgningsprocessen är som att balansera på slak lina. Det hittills största hindret tycks dock vara avvärjt sedan Spanien fallit till föga och accepterat det svenska förslaget om när medborgarna i de nya medlemsländerna får söka jobb i andra EU-länder.
Diskussionerna vid utrikesministermötet i Nyköping har banat väg för ett genombrott i förhandlingarna som kommer att märkas i det svenska ordförandeskapets eftermäle.
Men inget är klart förrän allt är klart. Den spanska medgörligheten bottnar i att det svenska ordförandeskapet nu arbetar med ett dokument som ska tillfredsställa den spanska regeringens krav på fortsatt höga regionalstöd.
Situationen visar dels hur svårt det är att gå från stolta visioner till konkreta förhandlingar när egenintresset ställs mot övergripande värden som fred och utveckling. Dels visar det svårigheten i ett samarbete som bygger på att alla måste vara överens.
Spaniens agerande borde dämpa de liberaler och socialdemokrater som vill gå allt för snabbt fram för att avveckla såväl strukturfonder som jordbruksstöd i EU. Länder i Sydeuropa kan var för sig bli effektiva bromsklossar i utvidgningsprocessen och därmed försätta vår unika möjlighet att ena Europa.
I nuvarande skede återstår även kandidatländernas godkännande. De deklarerade redan i Nyköping att de inte vill ha några övergångsperioder alls. Motdraget har varit krav på övergångstider för fri rörlighet av kapital. Polen är mest extremt och kräver en övergångstid på 17 år innan EU-medborgare kan få köpa polska jordbruk. Här spökar den polska rädslan för tyska stormaktsdrömmar. Men hotet om massinvasion är lika överdrivet på båda sidor. Regeringarnas utspel speglar på många sätt den misstro som finns mellan folken och som i sin tur bottnar i okunnighet om varandra. Så visar t ex en opinionsundersökning att bara nio procent av svenskarna tror att detta vårt största grannland inte respekterar grundläggande medborgerliga rättigheter.
Uppgörelsen om personers rörlighet innebär att de medlemsländer som vill kan ge de nya medlemmarna samma rättigheter som dagens EU-medborgare. Det vill säga att söka och ta jobb var som helst. Den riktigt intressanta frågan blir hur Anna Lindh, som tidigare har motsatt sig övergångstider för kandidatländerna, kommer att agera.
Sverige har nu möjlighet att gå före och öppna dörren redan från första dagen.