Svettigt på centralen

Infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) kommer att få en hektisk avslutning på veckan. Under torsdagen ställer sig regionerna på kö för att kräva ökade satsningar på infrastrukturen i respektive region. Där finns inte minst Region Sörmland som pekar på den eftersatta trafiksituationen i Sörmland och Mälardalen. På fredagen står hon på Stockholms central och tar del av allmänhetens synpunkter på vägar och järnvägar.
Det borde bli svettigt. Behoven är stora, önskemålen ännu större. När Åsa Torstensson tidigare har sagt att företrädaren Ulrica Messing lämnade en springnota sig ifråga om eftersatt väg- och järnvägsunderhåll på många, många miljarder var det närmast en underdrift.
Sverige behöver stora och omfattande investeringar i vägar och järnvägar för att behålla sin konkurrenskraft, stärka arbetsmarknadsregionerna och underlätta för medborgarna att ta sig till jobbet varje dag.
Regionerna står på kö i hopp om att den centermärkta infrastrukturministern ska åstadkomma det som företrädaren inte förmådde. Kanske är en av viktigaste skillnaderna att vi numera har en regering som också ser vägnätets behov och inte brottas med ideologiska låsningar inom ett bräckligt regeringsunderlag.
Alliansens kommande infrastrukturproposition kommer att göra mycken nytta på många håll. Men alliansen kommer inte att kunna göra alla regioner exakt lika lyckliga. Inte heller får man glömma bort underhåll och snabba åtgärder till förmån för enbart långsiktiga projekt. Sannolikheten att järnvägssatsningen Ostlänken prioriteras är dock stor, som ett projekt inom ramarna för offentlig-privat-samverkan. Men det kräver att de sörmländska företrädarna ligger på för att hålla projektet aktuellt på såväl finans- som näringsdepartementet. Ända in i kaklet, som det heter.