Vildsvinen blir allt fler och vi kan skönja ett växande engagemang från de gröna näringarna, staten såväl som jägarkåren för att öka avskjutningen. Det handlar om att begränsa viltskadorna på grödor och trafikfarorna samt att nära förhoppningen om att mer kött kan tas tillvara och säljas vidare. Det här skrev jag om för en tid sedan (SN 18/12) och det finns skäl att ta upp tråden igen.
Nyligen rapporterade Sveriges Radio (31/12) om jägarkårens önskemål om minskat krångel vid kontrollerna av vildsvinsköttet. Dagens kontrollsystem ökar kostnaderna så att det är svårt att göra vinst på att sälja bytet. I stället fyller köttet jägarnas frysar för eget bruk.
Vildsvinskött som säljs till konsumenter måste vara garanterat fritt från trikiner. Det är ett ansvar som inte kan tummas på, svinjobbigt men nödvändigt.
Livsmedelsverket har lagt fram ett förslag, men landsbygdsdepartementet gjorde tummen ned. Departementets beräkningar visar att Livsmedelsverkets förenklingar skulle öka kostnaderna för varje enskild jägare med 7 000 kronor. För mycket, tycker regeringen. Frågan är om kostnadsökningen skulle stimulera till ökad avskjutning. Skulle det pressa priset på köttet – och öka efterfrågan? Minskat krångel och sänkta kostnader bör om möjligt gå hand i hand.
Nu är det inte slutet på diskussionen, utan en pågående debatt. Jägareförbundet efterlyser möjligheter till småskalig försäljning av vildsvinskött, till grannar och arbetskamrater, med låga kostnader för livsmedelskontrollen. Det är ambitioner att välkomna, närodlat och hållbart. Samhället vill ha en god viltvård, där vildsvinsstammen hålls i schack. Argumenten för att det ligger i samhällets intresse att få ned kostnaderna för jägarna, så att avskjutningen kan öka, är starka. Först bör regering, myndigheter, slakterier och jägare gemensamt söka en mer effektiv samverkan – främst mellan jägare och viltslakterier.
Målsättningen är given: mer av bra och säker mat från det vilda, med så lite byråkrati som möjligt.