Ta ansvar för knopp och kropp

Den svenska välfärden står inför ­stora förändringar. Hela välfärds­systemet sätts under tryck när vi lever mer och ­arbetar mindre.
Förutsättningarna när den svenska ­modellen en gång spikades var radikalt ­annorlunda jämfört med nu.
I efterkrigstidens Sverige började den breda majoriteten arbeta i ­20-­årsåldern. ATP-systemet utarbetades efter att ­rekordgenerationens 20-åringar skulle vara kvar i arbetslivet fram till pensionsåldern. ­Något förenklat: vår skatte­finansierade ­välfärd kräver att den lutheranska ­befolkningen går upp och går till jobbet ­varje morgon i minst 45 år.

Övrigt2010-04-15 05:00

Men i takt med att vår materiella standard har ökat, har vi kostat på oss kortare arbetsliv. Det är snarare regel än undantag att unga vuxna känner sig för några år och sedan bestämmer inriktning i livet. Inträdet i arbetslivet sker först i 25-årsåldern, medan allt fler av fyrtiotalisterna drömmer om att lämna jobbet i förtid.
Självklart. Den som vill utveckla sina egna intressen bör uppmanas att göra så. Däremot bör vi känna till vilka konsekvenser vår postindustriella livsstil får utifrån ett välfärdsperspektiv. När fyrtiotalisterna väljer att spendera tiden mellan 58 och 72 år i sommarstugan, kan vi inte längre förvänta oss världens bästa välfärd.
Krydda med en hög arbetslöshet och katastrofen är nära.
Häromdagen berättade Sveriges kommuner och landsting att skatten - på varje intjänad hundralapp - behöver höjas med 13 kronor de närmaste 25 åren. Annars kan inte dagens nivå i skola, vård och omsorg upprätthållas.
Nyheten är mer alarmerande än vad många inser. Redan i dag har vi ett välfärdssystem som inte garanterar att gamla par, som levt hela sina liv tillsammans, får dela rum inom äldreomsorgen. Det är ett välfärdssystem i vilket barnfamiljer måste skjutsa sina barn över hela stan till dagis och som har gjort normalinkomsttagaren bidragsberoende.
Man behöver alltså inte vara något högerspöke för att förstå att egenfinansieringen inom välfärdstjänsterna behöver öka. Sveriges kommuner och landsting kommer inte ha råd att göra något annat än att prioritera välfärdens kärna. Inte ens Lars Ohly lär seriöst argumentera för en skattehöjning med 13 kronor.
Ansvarstagande politiker kan inte, som i landstinget Sörmland, vifta med skattebetalarnas pengar och sponsra alltifrån cykelhjälmar till fetmaoperationer. Det är inte för mycket begärt att individen själv håller knopp och kropp i form. Framförallt inte med tanke på att vi har mer fritid än någonsin.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om