Tage lär sig allt från grunden

Det finns ett stort päronträd precis där du ska svänga in, lyder färdbeskrivningen. Tage Fredriksson har inte bara päronträd, på den stora tomten finns också flera äppelträd, alla prydligt nedklippta i lagom höjd. Några bär rikligt med frukt i år, andra var alerta förra året.
Huset i Stigtomta köptes 1960 av Tages sambo Lilly Stråhle. Tage och hon träffades 1964 och då blev huset helgnöje eftersom de bodde i Stockholm.
Vi sitter och ska prata kulmotor med Tage. Sådana kan han och en dröm har gått i uppfyllelse genom att han fått en egen motor. Häromdagen var motorn med och tröskade och nästa tillfälle är i Husby-Oppunda på deras sockendag.
Jag har önskat mig en sådan motor i många år och hittade en för ett par år sedan.
Motorn blev genast nedplockad i småsmulor.
Nyfikenhet, förklarar Tage.

Vad är då en kulmotor? Jo, man värmer en kula med en blåslampa och när den är tillräckligt varm så förbränns diesel och motorn tuffar och går. Det är samma princip som en tändkulemotor i en båt, eller för den delen i en traktor. Bränsleblandningen är ungefär som till en moped.
Tage kom i kontakt med motorerna på 1930-talet och lärde sig dem. Ursprungligen kom de från USA men det var vallonerna som fick till den rätta blandningen i gjutgodset. Efterhand har motorn ersatts av elmotorer. Användes för tröskverk, gröpkvarna och sågar bland annat.
När man hör ljudet av motorn är det som musik, förklarar Tage.

Och det är så det är, Tage har flera intressen, bland annat musik. Steget är alltså inte långt. Han har byggt fioler, altfioler och nyckelharpa. Fritiden upptas till stor del av spel. Han är med i Stockholms spelmansgille och Sörmlands spelmansförbund och spelar minst en gång i veckan.
Han är självlärd på fiol.
Jag har gått långa vägen, förklarar han. Jag älskar fiol. Fick den första fiolen redan 1942. Trasig, men jag lagade den.
Men han tycker inte att alla fioler som byggs är bra.
Man måste ju få den att låta bra också. Och jag har gått mycket på fiolkonserter och det gillar jag och cello kan jag lyssna på i timmar. Men opera är lite för högklassig musik för mig.
Det är nämligen så att Tage under 16 år arbetade med rekvisita på Operan i Stockholm. Då såg han repetitioner, bland annat för att se att de grejor han tillverkat fungerade. Men han har inte besökt Operan efter att han slutat trots de inbjudningar han fått.
Operajobbet handlade mycket om kreativitet och att komma på lösningar på olika problem.
På Operan fick man inte backa för någonting.