Tåget mot gårdagen har redan avgått

Nu verkade det likväl som om de allra flesta hellre tog ledigt än demonstrerade. Men det är synd att inte fler hörde vad som egentligen sades.
Demonstrationsdagen kantades av nya löften om ökande utgifter. Det räcker inte med att beskatta de riktigt rika extra hårt för att betala alla dessa nya transfereringar. Därför har de rödgröna redan börjat definiera om begreppet ”rik” och ”förmögen”. I inkomstläget 40 000 kronor i månaden ska man i de rödgrönas samhälle beskattas extra hårt – utöver den nuvarande progressiviteten. Effekterna är flera, inte minst stigande marginalskatter – och allt svagare anledningar att jobba extra eller ta höga studielån, när mer än 60 kronor på varje extra hundralapp försvinner in i statsapparatens vidöppna gap.
De rödgröna försöken att bli eniga om framtiden har urartat i ett tillbakablickande. Men inget är som förr. Av god anledning. Det som var är inget att längta efter, dess lösningar är förlegade och dess strukturer bräckliga och gistna. Ändå erbjuder de rödgröna en resa mot dåtiden.
Förslaget om höjt grundavdrag för pensionärer är det i sak inget fel på. Tyvärr är det bara början på alla utgifter som ska till. Bidrag ska höjas. Allehanda skatter likaså. Vänsterpartiets Lars Ohly lovade i helgen att mer eller mindre helt ta bort effekterna av jobbavdraget. Då är vi på väg tillbaka mot tiderna där tillväxt inte gav jobb och lågkonjunkturer slog stenhårt mot alla och alla i takt med att statsutgifterna skenade.
Under lång tid har delar av oppositionens opinionsstöd kunnat förklaras med missnöje. Precis som delar av opinionsstödet för Alliansen 2006 var det mot regeringen Göran Persson. Men nu handlar det om att välja fortsättningen på färden.
Sverige utvecklas åt rätt riktning, såväl i finanser som på arbetsmarknad. Många europeiska stater lämnar lågkonjunkturen kraftigt skadeskjutna, med omfattande behov av budgetsaneringar. I klassen är den svenska statsekonomin ett skinande ljus. Man behöver inte ta fram de värsta exemplen, men en titt på Labourstyrda Storbritanniens bekymmer räcker gott.
Förstamajtåget må ha gått i de stora bidragslöftenas tecken. Men det är en resa mot rött på löpande räkning – där alla måste åka baklänges.